Aftonbladet – 6 november 1871, sida 2

Vid fjerde bivuaken, ungefär ett bösshål från majorens tält, var det så tyst och så lognt som om ingen lefvande varelse funnits der. Kring den nästan halfslocknadeelden lågo sex krigare och njöto af. sömnea, hvilket de också behöfde. Kanhända skulle deras nästa sömn bli den sista. De lågo på kort afstånd från hvarandra med fötterna vända mot elden. Till hufvudgärd hade de sina renslar. Somliga hade insvept sig välikapporna, andra deremot hade till hälften kastat af dem under inflytande af någon orolig sömn. Vid det träd, som stod närmast elden, hade krigarne uppställt sina långa musköter. Posten var den ende, som vakade, och äfven han var nära att i vissa ögonblick falla ett offer för sömnens makt. Än vandrade han med ömsom snabba, ömsom långsamma steg fram och åter framför elden, än latade han sig mot trädet, vid hvilket gevären stodo, och det var i dessa ögonblick som Morphenus gjorde sina anfall på honom; Hu, mumlade han vid ett sådant tillfälle och ruskade på sig, det börjar bli ballt. Men klockan är väl snart nio, då aflösningen kommer och jag också kan få sträcka ut mina lemmar derw (Farta. Y