Aftonbladet – 6 november 1871, sida 2

Hjeltarne från Savolaks. Berättelse af J. 0. Åberg.) De ha inte blifvit tillfångatagna, afbröt löjtnant Neiglick, i det hsn snabbt reste sig. Redan tvenne dagar efter slagst, hörde jag af ett par jägsre, att da lyckats bryta sig igenom vid Riktö och komma undan. Och man kan vara fullt öfvortygad om att deinte låta rysserne knipa sig så lätt, fortfor talaren ifrigt. t Nej, Ståhlkrona låter micsana inte ta sig i forsta affären, mumlade löjtnant Silfversvan och återtog sin plats. Den, som en gång sett honom slåss, kan också gå i borgen för, att han hellre stupar än ger sig. Ja, det kan också hända att det första inträffato, hördes en röst bland de-fsrsamjada krigarne. Olycksprofet., mumlade löjtnant Siltversvan och bet tillhopa tänderna. Stor skada på de raska bussarne,, sade kapten Ehrearoth och lekte med värjfästet; ,3kulle allt behöfvas nu saart. Men, fortfor han, i det han gaf den unge löjtnanten en tröstanda blick, b3 de ännu lifvet i behåll, så söka de nog rätt på 033. det kan ni vara säker på Dessa ord Inzsnade den unga mannen och det mot brö:tet nedsänkta hufvudet reste sig åter. Skålen för Kuloeff och alla tappra krigare var tömd. Derefter sade major Ehrenrotb, som förde ordet i samqvämet: Hvilken är er mening, mine herrar; tro I att Kamenski ämnar erbjuda oss drabbning snösrt? 7) Be A. B. pr 242—214 och 246—257;