Hjeltarne från Savolaks. Berättelse af J. 0. Åberg.) Andra boken. Rucona och Salmis. I Efter slaget vid Alavo, der ryske öfversten Eriksoa måste lemnaa fältet åt sina tappra motståndare, började ånyo finnarnes vedermödor under ett låogt, förtvifladt återtåg. Visserligen tillkämpada de sig åtskilliga segrar, sisom vid Etssri, Wirdois med flera ställen, men i och ined detsamma som Fieandt blef slagen vid Karstala den 21 Auvgasti 1808, först sedan han likväl med sin tusen mar starka fördelning under en fjorton timmars hårdaackad strid hillit stånd mot Wiastöff och hans tra tusen ryssar, var finska härens återtåg gifvet. Det var en försummelsa ntan liko atticke gända Fisandt jörstärkviog, såsom äfven andsis entröget påyrkade. Karstala var jast den puskt, som hade bort försvaras med hura stora uppofbringar com helst, ty så länge denna plats var i finnarnes händer gBiod alltid förbindelsen med de spridda förde!ningarne öppen. Karstula låg just få sjelva återtågsvägen till Uleåborg och Gamla Öarleby. Beataljen vid Karstola var, så att si23, vändpunkten för den stora finska ar. 70å0; genom Fieandts nederlag kom general Kamenski i armens rygg, utan att han derföre bshöfde angripa och fördrifva Sandels och Döbeln, hvilxen senare stod i trakten af Kristinestad. ; ) Bö A. B. nr 212—244 och 246—256.