Aftonbladet – 4 november 1871, sida 2

bror. Hör på, mina käcka bussar., utropade han och steg upp på en kullrig sten, som låg bakom honom, finng här rågon bland er, som bär agg till den svartmuskige kosack chefen? Nej, nej!s ropade alla med en mun, Ehrenroth smålog. Det visste jag nog, fortfor han, omen ja skulle gerna vilja veta hvem det var, soms tvärt afklippte min skål. Sjucg ut, bärs! Då reste sig vid dörren en lång och smärt yngling med blixtrande ögon och en hög panna, riog hvilken det mörbruna håret låg itjocka lockar. Han bar Savolaks infanterioniform. Det var jag, herr majors, svarade ynglingen och såg sig omkring med tindrande blickar. Jag har sett Kulneff och slagits mot honom så många gånger, att jag aldrig glömmer den meannen., Bra, löjtnant Silfversvan, ropade majoren, ni har inte glömt bort att beundra ryssarne, oaktadt de promt ville föra er inåt Ryssland, derföre ett ni var med vid Syeaborgs kapitulation. Det der bevisar ett godt bjerta och det har ni heder af.. Att jag nu är här, det har jag att tacka derna föro, svsrade ynglingen och drog värjan, soch inte ryssarnes uraktlåtenhet att bevaka mig. Det ksn ni, kapten Toll, intyga, fortfor han och vände sig till en exelbred krigare, som satt längre upp. Ni var med och hade inte våra klingor varit så goda Här vi näste bända upp dörren i brädskjulet, så hade vi utan tvifvel nu varit många milhärfrån.n Kaptenen nickade ett stumt bifall och löjtnanten fortfor: En sak grämer mig, och det är att våra appra vänner Ståblkrona, Svabnfeldt och Schwartz skulle bli fångar vid Alavo. De 7oro alltför goda att...n (Forts.)