Aftonbladet – 4 november 1871, sida 2

Hvilken samling! Kaptener, löjtnanter oc! sergeanter om hvarandra, och munterhete såsom gäst i denna tappra kreta. Alls dess: män, de gamla med grått hår och dito skägg de unga med ynglingens rodnad ännu på kin derna, voro spartaner i striderna: de skull med glädje hafva dött Leonidas död. Vä voro uniformerna slitna, men do hjertan, gon klappade derinom, de kände ingen högre är: än den, som skänktes med svärdet. Tältet var icke särdeles stort. Möblerin. gen var sådan som ett krig medgifver, de vill säga, högst enkel, ja till och med tarflig Tvenne långa, afbuggna trädstammar, son sträckte gig från dörren framåt, tjenade stället för stolar och soffor och midt emellar dessa stod en annan trädstam upprest på ers ändan, Detta var bordet, som var belamrad med åtskilliga glas och buteljer, somliga tömda audra knappt rörda. Midt ibland dessa atti. raljer stod ett Jjas, nedstocket i en tömd bu. telj, och när vinden som oftast rörde der lätta tältduken, flämtade lågan så häftigt, st hon ofta höll på utslockna. Skål för Alavo utropade major Ehrenroth, i det han reste sig och höjde sitt gles och skål för Erikson! Han slogs bra, fastär han blef lärjungen, i stället för mästaren. Då tycker jag vi lika gerna kunna egna en skäl hk Kulneff, kördes en klangfull röst nere vid dörren. De höjda glasen stannade på balfva vägen och Ehrenroth fortfor: Det der var någonting att ge akt på, kamrater. Rent ut taladt.,fortsatte han och blinkade med ögonen, var det egentligen inte Erikson, som bade. förtjensten af det ihärdiga föravaret, utan Kulneff. Anarmma den karlen, han förstår att slåss som en knekt, och om han ville komma hit i qväll, skulle jag trycka hans hand som om han vore min