CJ) OCIL OCH MEUVY 108 JD ee an da? med att de omnämnda personerna fiska, de idka äfven jagt och mången strandegare har blifvit lofvad smaka på hagel och krut, om deras fiskredskap vidröras. an rk Chicagos brand. Af Robert Watt. Chicago den 12 Okt. Chicago ligger i ruiner. Vesterns stoltaste hufvudstad, föremålet för hela Amerikas beunsdran, staden med de tusentale intressena, erbjuder nu endast anblick:n af en rykande grosbög — och hela denna förvandling är ett enda dygns föriärliga tilläragelsa På trettio år höjde Chicago sig från en oansenlig by till en glänsande hufvudstad, och alla sågo förvånade på denna oerhörda hastighet i framåtskridande, men tjugutyra timmar voro nog för att åter jomna staden med jorden; ty hjertat af Chicago, de qvarter, som egentligen gåfvo staden dess värde, existerar ej mer, och längs floden, som utmynnar i Michigan-sjön, ser det ännu mera öde ut nu, än då indianerna flackade omkring på den sampiga slätten, ty då låg endast naturen i sin enslighet, hvaremot blicken nu rastlöst sväfvar hän öfver en tafla så fasaväckande, så plågande, så ofantlig i all sin enformighet, att det säkert aldrig någonsin fallit på en menniskas lott att få se något dylikt. Olyckan är ännu så stor, så förfärlig i hela sin karakter och så oberäknelig isina följder, att orden, som med telegrafen från den brinnande staden sändas ut i hela verlden: Tro det allravärsta, och I skolen dock vara alltför! långt från verkligheten!, endast innehöllo en sorglig sanning. Den mest inbillningsrika . fantasi skall icke förslå gentemot den verklighet, som vi alla här i dessa dagar stän-! digt haft för ögonen. j Vid min hemkomst från min expedition ge1 nom de nordvestra territorierna, hvarifrån de: Å -— — DV (AM RR bm om ———————— RR ofantliga, allt ödeläggande skogseldarne gå . att säga fördrefvo mig, avlände jag åter hit för att vara vitne till ett ödeläggelsens skådespel, som till och med inberäknadt Paris, Londons och Moskvas eldsvådor säkert står ensamt i varldshistorien, och som med ett j: slag fördunklade minnet om de förfärliga sce-: ner, jag nyss varit vitne till i skogarne. Den förförliga torka, som i veckor och må-: nader herzskat i de flesta staterna, hade be-. redt vägen för det, som skulle komma. Sedar de första dagarne i månaden hade Chicago ständigt blifvit uppskrämdt genom större eller mindre eldsvådor; branden i det stora: värdsbuset i State Street, stadens vackraste ! gata, hvarvid mer än en million gick upp i lågor, väckte ett visst uppseende, men en egen i. oro bemäktigade sig dock föist alla, då eld utbröt på vestra sidan, lördagen den 7 pål aftonen, och lågorna rasade så förfärligt, att alla byggnader på en sträcka af 16 tunnland alldeles förtärdes. Hela söndagen talade man . endast om denna ofantliga eldsvåda, som förstört så mycken egendom och gjort så många mindre bemedlade familjer husvilla. Folk vallfärdade till stället och såg med fasa på de vidsträckta brandtomternsa, och öfverallt hörde man den anmärkning, att Chicago lyckligtvis icke förat varit hemsökt af en sådan olycka. Ingen anade då, att brandfacklan nägra timmar senare skulle svingas öfver den till undergång invigdå staden på ett sådant sätt, alt ryktet derom snart skulle flyga öfver hela jorden. Telegrafen bar naturligtvis redan för länge gedan meddelat denna oerhörda olycka, och genom tidningarna bar allmänheten säkert också blifvit satt i kännedom om ätskilligt från Chicagos brand. :De förhållanden, under hvilka jag de senare dagarne lefvat, hafva emellertid föranledt, att det varit mig omöjligt att kunna lemus något meddelande förrän i dag, och till och med i det ögonblick, jag skrifver dessa ord, på femte dagen efter brandens början, stiga rökmolnen ännu upp mot himlen från lemningarna af den olyckliga staden, medan man på andra etällen ser lågor, som, gynnade af en storm, ännu kunna I förtära hvad som återstår af den sköna staIden, om dessa lemningar för öfrigt blifva skonade af de härskaror ef banditer; som likt rofdjur från alla håll blifvit framlockade till I det sorgliga bytet, och som redan hafva gjort I talrika försök att sticka i brand de qvarter, som ännu stå qvar. Tillståndet är sådant, latt det formligen är ett nöje att höra pistolj skotten, hvilka antyda, att folket afrättat en laf dessa eländiga, gripen på försk gerning, -leller ropen från den förbitågande hopen, som I med repet om halsen på en eller annan mordM brännare för honom till närmaste lyktpåle för Å att hänga honom. Dylika scener ega rum d rondt omkring, der jag tillsvidare tagit bostad för alt vara så nära som möjligt vid den af elden ännu icke öfvergifna valplatsen. Huivudepisoderna i branden äro, som sagdt, ,I förmodligen rodan tilräckligt bekanta; jag tlekall derför här endast meddela, hvad jag . I sjelf sett, upplefvat eller bört af ögonvitnen. al Söndagsaftonen, den 8 Okt., gingo alla till hvila med den tröstande tanken, att elden på vestra sidan var underkufvad; men snart derpå dånsde de ohyggliga brandsignalerna åter öfver staden, elden hade atbrutit en half mil från det förra brandstället; några berät: tade, att det var till följd deraf, att en ko sparkat omkull en petroleumslampa i ett trästall, hvarest en piga höll på att mjölka den, andra påstodo, att elden: var anlagd. Ännu kan ingen komma till något bestämdt resultat i detta hänseende, men en serie omständigheter, till hvilka jag sedan skall återkomma, berättigar till en stor del till denna scnare åsigt. Vid den angifna tiden vistades jeg på Ferd. Winslöws landtställe ?4 mi d I atom staden i nordlig riktning, och slumpen le I gjorde, att jag var den förste der på stället mlsom blef elden varse. Jeg väckte huset 0. I egare, och vi begåtvo oss upp på byggnaden: ntak för att åskåda scenen. Klockan hade ed I blifvit 22 12, och visågorean ett vidsträckt 7 eldhaf på vestra sidan af Chicago, ljusske1 pet var så starkt, att allt omkring oss lif som i en klar månbelysniog, änskört vi vorc minst två mil från brandstätlet, och en allt. pie DR tt HR