förtjenar tagas fakta på just häri Wermland, med sin rika tillgång på björkskog, hvars ris till det mesta försvinner utan nytta elier afkastning, var, att i London under innevarande är funnos björkqvastar, hvilka, importerade från Sverige, funno liflig efterfrågan och betaltes med 1 sh. sterling (90 öre svenskt) pr stycket. Dessa kallas spolisJvastar äro begärliga och kunna icke erhållas i ngland. Tänk om tillverkning af en så simpel sak, som dylika qvastar, blefve allmän, så skulle exporten väl löna sig; tänk huru mycket skulle icke fattigmannen draga fördel häraf. Dessa qvastar göras så stora, som vanliga stallqvastar med starka band. — Olofiigt fiske. Hr F. Bundsen på Holma har i en till Bohusläns tidning insänd uppsats påpekat följande ganska betänkliga förhållande: På de tvenne senare åren har i trakten af Strömstad (på Nesö m. fl. öar) bildats ett riktigt fiskröfveribolag, hvilket nästan ostraffadt bedrifver sitt fra i alla på vestkusten befintliga fjärdar. Dess ottilj består af tvenne större jakter med åtföljande snipor och sumpar samt 12 mans besättning. De fiska med s. k. backor och uppdraga nästan all den torsk, som uppgått på grunden för att der lägga sin rom, — Då deasa personer blifva nekade att fiska, svara de, satt både landshöfdingen och fiskeriintendenten hafva gifvit dem löfte att fiska med krok hvar de vilja. Detta har gjort, att den enskilde strandegaren, mången gång af okunnighet om sin rätt, låtit dessa fiskröfvare borttaga den fisk, som han med måttligt fiskande dels kunde användt i sitt eget hushåll och dels qvarlemnat 2 orundet för att fortplanta sig, till stort gagn för kommande år. Fiskeriförordningen säger ju tydigt, att om någon fiskar olofligt i annans fiskvatten, eger strandegaren fråntaga honom såväl fiskredskap som båtar samt .behålla det tills enskild uppgörelse sker eller domstol afgjort saken. — Således har hvar och en rätt och skyldighet att förhindra sådant ofog, på det att torskfisken oj helt och hållet må utdödas. Det är icke nog med att de omnämnda personerna fiska, de idka äfven jagt och mången strandegare har blifvit lofvad smaka på hagel och krut, om deras fiskredskap vidröras. BETTER EINE