ch kraftigt örfilade honom. Sedan ;Trummav åter commit på fötter, hade han, under sotarens fortarande slag, tagit upp sin knif och dermed gifit sin vederdeloman ett styng. Sotaren begaf sig lå straxt tillbaka in och T. fortsatte sin väg; nen hunnen ned i alln, hade han, ängslig för öljden af knifstynget, stannat och återvändt för tt efterhöra huru sotaren befann sig. Han träfade då, såsom vi förut omnämnt, Anna, dervid an på hennes fråga svarat, att han ej hade stucit sotaren, men väl visste hvem som hade gjort let. Tillika hade han varit inne och eftersett uru den sårade befann sig, hvarefter han genast egifvit sig på flykten. . Denna berättelse stämmer dock ej öfverens med len af Fredriksson sjelf på dödsbädden afgifna. jan skall nemligen hafva uppgifvit, att han för tt hemta vatten gått ut på gatan, då en perscn commit efter honom bakifrån och utan någon föreående ordvexling stuckit honom imagen. F. föll ervid omkull, men sprang med af förskräckelsen emtad kraft genast upp och hade förmåga att beva gig in. Han sade sig derunder hatva rett att varit fyra personer på gatan. Äfven igenkänce an T., då denne var inne hos honom i rummit, ågom mördaren. Trumma har urder sin flylt trukit vida omkring åt många håll; han har tvi ånger varit i Göteborg, likaledes i Alingsås, samt Korgsbacka m. fl. ställen. Men denna inre oro ch ängslan, som med oemotståndlig makt alltid rifver brottslingen åter till skådeplatsen för hans sissgerning, hade likväl beständigt dragit honom il trakten häromkring, der slutligen hans öde kuile nå borom i jordkulan på Flymader, dit ban nkom i fredags afton. Trumma syntes vid föröret i måndags blek och nedslagen, som det tycks es ångrsnde; hela hang utseende är dock för öfigt djuriskt och motbjudande. Målet uppsköts å Atta dagar för vitnens hörande. — Misstänkt för mord. Det vill synas zom om len bandit, hvilken natten till den 6 Oktober inrängde i torpet Buren under Wallabolm i Wes tergötland och der, enligt hvad förut omtalats, nördade hustrun semt misshandlade mannen, toraren Nilsson, nu råkat fast. Den 10 Okt. unlergick nemligen en för dGådet misstänkt 24 års nan, vid naron Hägerbäck, ransekning vid extra. ing i Hofva, och den vid brottets föröfvande närarande 9-åriga gossen, som då upplysningsvis hörleg, igenkände mördaren i Hägerbäck, hvarförtom det blef upplyst, att H. samma nstt varit ippe på ett ställe och begärt att få tvätta sig, nen att ban, då Jjus tändes, genast ekyndat sin äg, äfvensom att han haft något blod på ena ockskörtet. Han nekade ändock till de mot hoiom gjorda anklagelserna. — Målet skulle åter örekomma som i lördags i Mariestad. Mariestads Veckoblad uppgifver å sin sida, att lägerbäck, som sitter arresterad å cellföngelset i Mariestad, lärer erskildt för domaren erkänt sig aker till morden. Det berättas att H, som ej är ner än 23 år gammal, erkänt sig under rusigt illstånd hafva utfört illgerningarne endast med illhjelp af en kantig sten, hvarmed han tilldelat je gamle banesåren. — En oförnöjd sälle. Å urtima ting med Askers ärad förliden lördag dömdes förre gardisten Gutaf Karlsson från Stockholm, att, för andra resan töld utan inbrott, undergå ett är och fyra månalerg straffarbete, samt att vara förlustig medborzerligt förtroende i åtta år. Då domaren, efter itslagets afkunnande och besvärshänvisnings lemsande tillfrågade Karlsson, huruvida han vore nöjd ned domen, svarade denne: Det är alldeles för itet, nådig lagman! Kan jag ej få 5 eller 6 är vå en gång? Spörjsmålet framkallade hos domaen endast en befallning till den närstående vaktzonstapeln att föra ut fången, hvilken således ej ick sin begäran bifallen. — Grof misshandel. Torparen P. Mårtensson rån Flerke by i Gideå socken i Westernorrlands än har den 16 dennes blifvit på en skogsväg emelan Jonsmark och Abbortjern, Nordmalings socken, råldsamt öfverfallen af kolaren J. Jonsson och den1esson J. Johansson. Den sistnämnde tilldelade Mårtensson ett slag i hufvudet, så att han samma lag afled. -Våldsverkarne, som häktats, hafva ersänt brottet. — ?Moderna vinglare?. Redaktionen af G. P:n var från en aktad insändare emottagit följande neddelande om en på Inland i Bohuslän etablead besynnerlig affärsfirma: Bland de på Inland velägna socknarne har Spekeröd på sista tiden vörjat tilldraga sig en viss uppmärksamhet. Orsaken härtill är ej att söka bos socknens befolk. ing i dess helbel såsom på något sätt mera framstående, än öfriga inlandsbor. Också anar icke len lugna och beskedliga spekerödsbon, att der illa socknen, som utgör hans födelsebygd, på anIra orter blifvit så beryktad, som Verkligen är fallet; utan orsaken till denna ryktbyrke sktiebolag, hvilket der på sista Doen Kara HH stånd och på ett par månader gjort si. nom sffärsverlden, företrädesvis pe valt kust. Bolagets namn är; sRördals Bruksoch Handels: Aktiebolags, sasom den stämpel utvisar, hvarmed alla från bölaget utgående skrifvelser äro försedda. Bolaget bedrifver affärer i de mest olika varvartiklar, såsom: gödningsämnen, fotogån, jus, kläde m. m. Men detta utgör naturligtvis ej let egendomliga hos detta bolsg, hvilket deremot ligger deri, att högst få af på orten boende personer veta, hvar denna brukaoch handelsrörelse är belägen. Frågar man, sågom fallet lärer bafva varit, ortens domare, hvar Rördals bruk ligger, så vet han derom icke det ringaste besked. Sam. ma förbåilande har ända in på gista tiden varit med ångbåtskommissionären å Kåkenäs, till hvilket ställe bolagets varor till en början voro adresserade. Och då insändaren för en tid sedan repto genom Spekeröd och frågade en der bosatt bonde efter det nämnda stället, fick han blott ett förvånadt leende till svar. De, som nörmare in tressera sig för saken, hafva dock sent Ormsider opptäckt, att bolaget antagit pamn efter en liten, hemmanet Lundby tillhörig dal, gom kallas Rör. dalen, och att bufvudkontoret är tillännandes på ett i pärheten af sagda dal beläget to ställa, som lärer bära det betecknande namnet sjörneborg. Bolagets reqvisitioner (ty häri består bufvudsak. ligen rörelsen) äro undertecknade ef en Th. Koll. berg, disponent... Denne herre har dock icke kun. nat insvepa sig i en lika myatisk slöja gom Bjeifva bolaget; tjenstersännen vid fattigförsörjningen j Göteborg lemna om f. d. landtmäterieleven Kollberg det intyg, stt han 2 rärskilda gånger varit integen å Göteborgs försörjningshus, hvarifrån hsr med understöd senast utgick den 16 sistl. Mars. att hans familj fortfarande åtnjuter understöd at sagda fattigvård, och att mannen visat sig vara ur stånd att sköta en plats, som fattigvården år 1869 hos en aktad Hensteman skaffat bonom, Att disponenten Th. Kollberg är identisk med förrs fattighjonet Carl Johan Theodor Kollberg, derom har ett aktadt bandelshus i Göteborg öfvertygat insändaren. En hvar torde häraf finna, att all mänheten AR fara att blifva utsatt för er humbug. af djorfvaste slag. Inaändaren har ocksi ansett för on samvetspligt, att underrätta allmän. heten om detta förhållande, på det att den ellej åe, som möjligen stått eller stå i förbindelse med ifrågavarande affärsfirmav, må i tid kunna öfver tyga sig om dess större eller mindre goliditet. SRORERIRETEPNS STEEN Pelagnafrndannshb 9.