Aftonbladet – 2 november 1871, sida 3

— Kanal mellan Svarta och Kaspi ska hafven. Från Belgrad skrifves till Allemeine Zeitung: Det var alltid en älsklingsid hos Peter den Store att åstadkomma er förbindelse mellan Svarta och Kaspiska hafven, dessa två för Rysslands herravälde i sydöstra delen af riket så vigtiga vatten De tekniska vetenskapernas stån punkt tillät icke den store ryske organisatören att öfverföra denna tanke från önskningarnes område till försökens. Efter hans död hvilade i arkivet en stor mängd nyttiga planer, bland dem äfven den öfver en förbindelse mellan dessa två sjöar, hvilka sannolikt tillförene utgjort en enda. Först år 1858 företog en hr Bergstresser på grundgående båtar en färd från Kaspiska hafvet till Azowska sjön. Denna händelse drog åter den allmänna uppmärksamheten på den längesedan glömda planen, och en lärd komitö blef 1860 utsänd för att undersöka Kumo-Manitzer-slätten. Denna kom emellertid icke ända till Kaspiska hafvet. Förtjensten deraf tillkommer först en tysk i rysk tjenst, topografen Eduard Blum. Denne man äfvensom kemikern V. Btruze (likaledes en tysk) voro fulit och fast öfvertygade om, att Manitzer-siätten under den förhistoriska tiden utgjorde en arm, som förenat ifrågavarande haf. Denna slätt har genom floden Kalaus gyttja betydligt höjts under årtusendenas lopp; nu är dalen delad i två delar, mellan hvilka en fördjupning finnes. Genom att bortföra denna dyjord kunde en förbindelse åstadkommas mellan Azowska sjön och Kaspiska hafvet. Svarta hafvets förening med Kaspiska hafvet är i dubbelt afseende för Ryssland af ofantlig vigt. För det första vianer hela södra rikets försvarskraft en oerhörd förstärkning. På kortaste tid skola flottorna från Svarta hafvet och Azow inlöpa i Kaspiska hafvet genom KumoManitzer-kanalen och kunna verkställa sin föreniog — vare sig för gemensamt angrepp eller gemensamt försvar. Sålunda vinner Ryssland en ny väldig stödjepunkt i Centralasien, Handelsintressena komma här till de strategiskt-militäriska. Nu möter man på Kaspiska hafvet, med undantag af ryska, endast persiska fartyg, emedan detta haf icke står i någon förbindelse med andra. Och likväl är handelsrörelsen på detsamma betydlig. Enligt officiella intyg kommo år 1869 till de rysk-kaspiska hamnarne 824 fartyg med 68,910 tons drägtighet. Svarta hafvet, som är öppet för alla sjötarande nationer, hade att inom samma tidrymd uppvisa ett alldeles lika resoltat; man kan tänka sig, hvilket försprång den kaspiska handeln skall taga framför den tschernomorisks, om Kaspiska hafvet befrias trån sitt pudangömda läge. Hvad kusthandeln beträffar, så är denna redan nu 60 gånjer större på Kaspiska hafvet än på Svarta hafvet! Hvad angår företagets detaljer, yttar sig hr Eduard Blum derom i Golozs på öljande sätt: I allt skall man endast benöfva utgräfva 78,380,000 kubikfamnar, emelan kanalen på en sträcka af 70 werst (10 nil), skall löpa genom Don, der en helt obeydlig fördjupning behöfves. Hela k nalens ängd beräknas approximativt till 640 werst 7 werst1 tysk mil). Antager man arbearneg antal till 32,000, så skola, om året veräknas till 300 arbetsdagar, 1800 dagar lagar eller 6 år vara tillräckliga för jätteverkets utförande. Sammanlagda kostnaden orde uppgå till 81 millioner rubel, således mkrivg 19 millioner mindre än Suezkanalens. Den offentliggjorda planen upptages af allvänheten med mycket varm sympati. En iflig agitation för dess förverkligande är märkar inom alla klasser af befolkningen. ————A!