Tidningsöfversigt. Sundsvallsposten innehäller nu en närmare beskrifoing på den fest, som firats i Sundsvall med anledning af ministerkrisens provisoriska afslutning. Efter att ha meddelat. underrättelsen om: ministrarnes återinträde, säger Sundsvallsposten: Liksom denna underrättelse utan tvifvel kommer att inom hela vårt Jand helsas med glad tillfredsställelse, så har den ock härstädes framkallat fägnad och belåtenhet. För att gifva ett uttryck åt dessa känslor hade ett större antal af stadens invånare i gär. afton samlats å stadshuset till en kollation, dervid stadsfullmäktiges ordförande, rektor E. Berggren, i enkla och värdiga ordalag föreslog en skål för ministören i deas helhet samt helsade densamrma välkommen åter. Efter att dels häfva frambållit de faror, hvilka med en ministers afgång kunna vara förenade, i det antingen en rubbning i statens utveckling derigenom uppkommer eller ock en brytniovg uppstår, hvilken menligt inverkar på framtida förhållanden, samt dels hafva erinrat om det allmänna missmod, som, då för tre år sedan den dåvarande af landets aktning, förtroende och erkännande uppburna ministeren trädde tillbaka, gjorde sig gällande, öfvergick talaren till en skildring af de orsaker, som väckt den nu senast uppkomna ministerkrisen, dervid i minnet återkallande, hurusom, efter det svenskå folket af sin regering begärt utarbetandet af ett förslag till ett tidsenligt ordnaude af landets försvarskrafter, och på grund häraf ett dylikt förslag blifvit inför riksdagens kamrar framlagdt, detsamma först förliden vår och sedermera, då det i modifierad form ånyo blifvit framlagåt, för några veckor sedan afslagits, och detta båda gångerna af en fråktion, hvars flertal varit med om att af regeringen begära det ifrågavarande förslaget. Då den senast församlade riksdagen åtskildes, hade man — fortsatte talaren — ansett, att riket kunde åtnöjas med sitt otillräckliga och bristfälliga försvar, samt dessutom lemnat landet utan regering. Allmänt bekant vore, hurusom flera försök blifvit gjorda att bilda ett nytt kabinett, äfvensom att samtlige dessa försök misslyckats. Kändt vore likaledes, att, då vid sådant förhållande konungen för några dagar sedan anmodat sina hittillsvarande rådgifvare att återtaga sina afskedsansökningar, desse härtill svarat nej, men att, sedan H. M:t efter ytterligare några dagars förlopp förnyat sin uppmaning, ministrarne låtit sin fosterlandskänsla segra öfver de berättigade personliga anledningar, rådgifvarde egde att för sitt afgående åberopa, Den fosterländska of