— Döfstummeföreningen i Stockholm är ett nytt sällskap, som stiftades 1868 och hvars närmaste ändamål är att skaffa arbete åt dem af föreningens döfstumwe ledamöter, hvilka af sjukdom eller ålderdom kommit i en behöfvande och olycklig ställning, samt dessotom att genom lörorika föredrag och bildande umgänge verka upplysande och förädlande: Genom några testamentariska förordnanden samt smärre gåfvor egde föreningen redan vid sin början ett litet kapital på 1500 rår. En del af detta belopp har tillkommit under omständigheter, som förtjena att blifva kända. Hos grosshandlaren Lindström d. ä. var tinder några år anställd såsom brädbärare en döfstum vid namn Johan August Edlund. Han arbetade trägot i brädgården, knogade och sparade samt hade lyckligtvis i sin arbetsgifvare ett faderligt stöd och en skyddande vän, som bjelpte honom att taga vara på besparingarne, förutom att han på det ömmaste sörjde för den döfsturemes såväl andliga som lekamliga väl. Tacksam för det goda tillstånd, hvaruti Edlund på detta sätt framlefde sina dagar, förordnade denne döfstumme; att hans besparingar skulle efter hans död användas till bildande af en understödsfond för nödlidande döfstumma. Edlund afled år 1859 och lemnade efter sig 650 rär, ett icke obetydligt belopp för en fattig arbetskarl. En zannan döfstum, Lovisa Epringer, bade ärft ett litet kapital, hvarigenom hon kunde inköpas på Danviks enkhus. Hon kunde der hafva tillbragt temligen bekymmerfria dagar utan någon ansträngning, men under det hon sjelf slapp tänka på sitt uppehälle, arbetade hon för sina olyckskamrater och lyckades genom sömnad samla ett litet belopp, som jemte öfverskottet af det lilla arfvet uppginke till B39 rär, och den suniman testamenterade hon ät