— Teaterns i Darmstadt brand. Derom skrifves från Darmstadt den 24 Oktober: Så har nu också härvarande berömda hofteater rönt alla teatrars öde och förstörts af lågorna, sedan den egt bastånd i 52 år och derunder genom sina skådespelare och specielt orkestern förvärfvat sig en framstående lats bland Tysklands teatrar. Omkring kl. half fem, då man var sysselsatt med förberedelserna till aftonens representation, utbröt elden af obekant anledning i fonden af teatern och antog på ögonblicket en sådan utsträckning, att alla släckningsföreök voro fåfänga. Innan kl. 5 stod redan hela taket i lågor, framemot kl. 6 bade största delen deraf instörtat, och nu, omkring kl. 7, återstå endast de yttre och inre massiva murarne och hvalfven, inom hvilka de väldiga lågorna rasa såsom i en härd, utan att emellertid bota de närliggande byggnaderna med någon fara. Emedan teatern ligger alldeles isolerad och fullkomligt lugn råder, så var öfverbufvud faran för kringliggande byggnader icke stor; endast tyghuset hotades en stund af de hvirflande gnistorna. På släckning var icke att tänka; icks ens en ångspruta skulle ha förmått något mot sådana lågor, långt mindre då handsprutorne. Intet menni-kolif har varit i fara; bade olyckan utbrutit under en representation, så skulle den helt säkert kräft mänga offer. Musikinstrumenter och musikaler äro nästan helt och hållet räddade, garderoben endast till en del. En mycket förståndig inrättaing är det, att det ofantligt värdefulla teaterbiblioteket icke förvaras i sjelfva teaterbyggnaden, utan i det storhertigliga slottet, likasom äfven de flesta dekorationerna befiona sig i den närbelägna gamla teatern och sålunda icke voro i fara. Det oaktadt är skadan högst betydlig; förmodligen kan den gamla teatern begagnas provisoriskt, så att icke föreställningarna blifra för länge afbrutoa, Just för denna vinter hade man uppsatt en utmärkt repertoire af klassiska stycken, och bland annat skulle man uppföra Mozarts samtliga operor. Sedan Don Juan öppnat denna repertoire och Titus följt derpå, gaf man på söndagen Idomeneus, Sjelfva byggnadeu hör efter sina dimensioner till de större tyska teatrarna; den byggdes 1819 af Möller, i det yttre ganska enkel och utan synnerligt arkitektoniskt företräde. I det inre var den med undantag af de trånga korridoreroa beqvämt och ärdamålsenligt inrätt-d och gjorde genom sina smafulla dekorationer ett mycket angenämt intryck; berömda voro maskinerierna af härvarande maskinmästaren Brandt, som i sitt fack intager en framstående plats.