Aftonbladet – 1 november 1871, sida 2

Hjeltarne från Savolaks. Berättelse af J. 0, Åberg. ) Jag förstår dem intex, mumlade hän och laddade på nytt sitt gevär, ;men får jag inte skjuta Kulneff, så finns det många andra som jag kan knäppa. Det kan gå på ett ut, tycker jag, om man rätt begrundar saken. Hadan var Jussus logik. Den ärlige savolaksaren var just inte så klippsk på hufvudets vägnar, men-i ett handgemäng eller i en jägarkedja, der gjorde han fullt skäl för tre. Nu duga våra pistoler skulle jag tro, ropade löjtnanten och spände hanen, omen vänta tilldess vi få se dem i hvitögat. Då skjuta vi en i sender. Kosackerna voro endast på några alnars afstånd, då Axel höjde sin pistol och sköt. Hans skott besvarades genast af Henrik och löjtnanten, och trenne kosacker tumlade med sina hästar öfver ända. Hästarne fnyste och stegrade sig, ryttarne svängde lansarne öfver sina hufvud och marken dånade af den vilda ridten. Kosackerna ämnade i ett ögonblick rida omkull:de oförvägna finnarne, som vågade bjuda dem spetsen. Men de tre ryttärnes fall hejdade deras framryckande för ett ögonblick. Axel, som nu återfått sin vanliga kallblodighet, ilade fram till Matte och Jussu, som fattat posto några alnar bakom cen för att betäcka deras TEE ; Skjat, men flnkt! ropade han, KosacKong ha råkat i oordning, Tag säkert korn och...n Han hann icke uttala meningen förrän båda 1) Se A. B, nr 242--244 och 246—253.