Aftonbladet – 1 november 1871, sida 2

Lä rn MUTA IT MM att hålla stånd mot de påträngande fiendernsi, men omsider uppnådde de sin tillflyktsort. Det var ett äfventyr, som är värdt att upptecknas och bebällas i minnet; pustade löjtnanten och torkade svetten ur pannan. sjelfva Duncker skulle inte ha gjort sitt återtåg så mästerligt, det försäkrar Jag er. Ja, så längt är det godt öch väl, svarade Axel och pekade på; kosackerna, som Weg här och der kretsade omkring dem, Eller hvaå tror du de ha för afsigt, eftersom ä? inte lemna oss, oaktadt de nu äro öfvertygade om stt vi ej äro att leka med? Jon, fortfor kan, i det ett sorgset lesnde spelade på hans läppar, Kulneff är helt enkelt borta efter förstärkning. Han säg genast vid: första anfallet, att hans styrka var för liten. att besegra oss. Snart ha vi kononihär igen och-om inte lyckan, som hittills hjelpt 0BB5 fortfarande är oss -bevågen, så äro vi i Kul Åeffs väld innan qvällen. Du proteterar idel olyckor; min vän; inföll löjtnanten och aftorkade omsorgsfullt blodet på sin klinga. Din spådom är minssän inte egnad att stärka oss om någen strid änyo skulle upplåga. . Bättre att göra sig förtrogen med hväd som kan hända, än att ej tänka derpåvysva-. rade Axel med låg stämma. ,Jag är öfvers iygad om att Kulneff snart kommer tillbaka, och dörföre må vi göra oss i ordning att värdigt ta emot hönony v Den satans hästen sparkade, min ärin tr ledv, jämrade sig Matte, som just nu väknade från sin domning. Och jag tror till och med att han slitit sönder axeln,, mäm-lade han Och vände på hufvudet. Ligg stilla, Matte, förmanade Jussu, sfäran är inte öfverstånden ännu z Matte teg och lade sig åter till ro. (Forts)