Aftonbladet – 31 oktober 1871, sida 3

med gatan och i närheten af hvarandra, tre grafvar öppnade. Huru länge de sålunda hade stått gapande för att sjelfve luftas eller för att så mycket grundligare förpesta luften i sin närhet, det veta vi icke vidare, än att då ref. i förgår, och mera än ett dygn före igenmyllandet, gick öfver kyrkogården, såg han en af dessa grafvar redan öppnad och stannade vid en andra, gom då var under arbete. I den uppkastade mullen bredvid denna visade sig en mängd mer eller mindre af röta och förruttnelse angripna menniskoben eller kangke trasor af någon menniskokropp, dem man icke hade kommit att öfverhölja eller undanskymma. Såvidt ref. kunde se, befann ig ock dödgräfvaren just då stående i en likkista, hvars bottenbräder gåfvo friskt svar emot spaden och tycktes vara mycket väl bibehållna. Om man nu än icke har någon ömhet för de döde eller behjertar deras rätt till frid och ro i grafven; huru ringa och obemärkte de än under sin lefoad må hafva varit; så borde man dock hafva någon omtanke för de lefvande. I stället för att fortfarande inne emellån husraderna i en stor och folkrik stad nedgräfva hundratals eller under kanske blott några få år tusentals, förruttnande menniskokroppar, borde man besinna, att allaredan ett sådant uppgrätvande eller omkastande till behörigt djup af en till sådan grad med animaliska ämnen mättad, man kunde nästan säga af förruttnade menniskokroppar bestående mark, icke kan annat än medelst skadliga ångor förpestande inverka på luften vidt omkring. Hvilken eller hvilka, auktoriteter eller personer, man måste tillskrifva denna vis inertise, detta konservativa vidhållande af gammalt oskick, detta trots mot allt hvad helsovård och god ordning heter, det veta vi ej och det bekymrar os8 ej för tillfället. Att saken förtjenar ogillande, att förhållandet borde ådraga sig långt större och allmän: nare och mera verksam uppmärksamhet, än som hittills tyckes hafva kommit det till del, att Johannis kyrkogård, så länge den på detta sätt användes till begrafningar i massa, länder hufvudstaden till allt annat än heder och befinner sig i en beklagansvärd strid med de sanitära åtgärder, dem men å andra båll, och icke blott för tillfället, ata sig böra vidtaga, det våga vi emellertid tå. P Den ifrågavarande kyrkogårdens föga prydliga utseende eller skick i öfrigt lemna vi för tillföllet derhän, äfvensom vi tillsvidare vilja antaga, att kyrkogårdsportarnes stängande och de rop, som Mfölja denna förrättning, äro nödiga för att icke, när grafvar stå öppnade under natten, de dödes qvarlefvor må försvinna från de rum; der de enligt vederbörande anteckningar böra vara att finna, åt minstone ofvanpå eller jemte sina respektive grafVAL.