Aftonbladet – 31 oktober 1871, sida 2

katten, när han störtar öfver sitt rof, och — — kulan tog en annan riktning. Men i samma ögonblick sprang han också upp. Han visste att döden väntade honon om han stannade qvar. Kärleken till lifvet denne mäktige sporre som drifver en framå med vindens fart, gaf också kösacken vingar Väl förnam han det utrop af harm och förbittring som hördes från finnens läppar men han aktade icke derpå; han flög öfve fältet utan att en enda minut se sig till baka. Skjut den satans skurken, skrek Henrik -och sprang fram till Jussu, som under tider laddat sitt gevär. Han får inte komma undan !, Kulan flög ur geväret, men för första gången förfelade Jussu sitt mål. Satan beskyddsr honom, mumlade har och sänkte geväret mot marken. Jag såg tydligt hur kulan flög tätt förbi hans hufvad. Jag darrade inte på handen och säkert korn tog jag också. Det är nog han, som fört oss i fällan, inföll Henrik med dyster stämma; han visste nog att kosackerna voro bakom 0ss.n oJa, det är tvärsäkert,, upplyste Matte. Han stretade alltid emot när jag ville påskynda marschen. Den karnaljen visste att han hade hjelpen bakom sig och han ville derföre uppehålla oss till dess hans kamrater skulle: hinna fram. Men, fortfor den gamle, möter jag honom en gång till, så är han förlorad, ty utan krus jagar jag en kula genom hans förb— kosackskalle., Samtalet afbröts genom eti skott, som dånade icke många steg ifrån dem. Met var Jussu, som ånyo fällt en af kosackerna, Men ge ver nu ordnad och sprängde fram och i främsta ledet syntes den undersättsige krigaren, som fången räddat, Han