Aftonbladet – 28 oktober 1871, sida 3

i fängelsets alla afdelningar och anhåller nu få i Aftonbladet intaget följande lilla postscriptum. Det är med verkligt nöje man gör ett dylikt besök, hvad beträffar organisationen och förvaltningen af fängelset; renlighet och ordning råda allestädes, till och med i det gamla rådhushäkte eller reservfängelset, der hufvudsakligen polisens nattfynd af sjuka och hbalfdödaj stackare, öfverlastade personer samt brottslingar tillsvidare insättas — de flesta höljda i smuts och trasor och spridande en infernalisk stank. Denna stank kunde dock endast förmärkas, då man enkom härför nalkades corpus delicti, men ej eljest i lokalen. Instämmande -alltså uti professor Cederschiölda fördelaktiga omdöme om fängelset i dess helhet, vill jag endast uppehålla mig vid en punkt, nemligen den om fångarnes egna, smutsiga och med ohyra fullsatta kläder. ag tror nemligen att, med iakttagande af alla de ordningsoch renlighetsmedel, som stå rangakd ningsfängelset tillj buds, bevakningsbefälhafvaren vid kronohäktet å Långholmen kan ha haft rätt, då han inrapporterat: att fångar, som från ransakningsfängelset anländt till Långholmen, i allmänhet varit mycket orenliga, så att deras kläder ofta nog varit fulla med ohyra och några fångar till och med haft skabb. Rengöringen af fångarnes egna kläder är nemligen alldeles ofullständig; i förvaringsrummet kan endast den del af ohyran, som nedfaller å det tjärade golfvet eller träffas af det kringströdda insektpulvret dödas; men huru många tusenden af dessa smådjur är det ej, som dölja sig i kläderna för att åter inträda i full verksamhet, då befrielsens timme åter slagit? Den skakning och borstning, som kläderna vederfaras före inhängningen, äro långt ifrån tillfyllestgörande, ty de flesta at dessa insekter krypa vid fria luftens åverkan allt djupare in i väfnaderna och fasthålla sig der särdeles energiskt, så att äfven det kraftigaste krag. tag ingalunda förmår bringa dem ur fattningen. Ån mera: äggen af somliga (lössen) äro med ett eget sorts lim fastklenade vid väfnadernas trådar och kunna med alla de nämnda medlen hvarken dödas eller aflägsnas. I sjelfva verket finnes det endast ett medel för ntrotande af ohyran i kläderna: elden. Det gäller nemligen att genom en temperaturgrad af öfver 70 grader C., vid hvilken alla flytande ägghvite kroppar löpna, omintetgöra djurens lif. Kokande vatten är ett utmärkt medel, ty det håller 100 grader C., och det skulle på samma gång rensa kläderna från vidhängande smuts; men det skulle bli för dyrt, då det skulle dra mer bränsle och fordra mera personal för kokningen och den efterföljande torkningen. Vida enklare och med afseende på djurens dölande lika kraftigt medel är upphettning till 90— 100 grader C. i så kallad lusugn, som numera fin1es i alla väl inredda sjukhus. Temperaturen regleras lätt och kontrolleras melelst en termometer. Bränslekostnaden kan ej li stor, helst som kläderna ej behöfva ligga inne ugnen mer än en timmes tid; då de måste vara senomvärmda till nämnda temperatur. En sådan ugn finnes ej vid ransakningsfängelet, hvarför ock, intilldess en sådan kan inrättas, hyran måste fortlefva och smittan spridas, om ej släderna kunna kokas, hvad dock kanske svårlisen torde komma att ske i den redan nu något tillräckliga tvättstugan. D:r Anton Nyström.