Aftonbladet – 28 oktober 1871, sida 2

Hjeltarne från Savolaks. Berättelse af J. 0. Åberg.) Han skärpte sin redan förut skarpa hörsel för att om möjligt kunna förninma något, som häntydde på att de efterlängtade skulle komma, men han förnam ingenting annat än vindens eatoniga susande i träden och snåren, samt det prassel, som unpstod då någon marken gren lossnade från sitt fäste och störtade till marken. Fördömdt, mumlade han och gned sig otåligt i pannan, jag blir kanske dömd att ligga här hela dagen. Kanske Matte inte bitter vägen tillbaka? Jo, det skulle just vara fint! Ett stönande läte från kosacken afbröt hans monolog för ett ögonblick. Åh, jämra dig lagom, kosack, fortfor han med bister uppsyn. Det går inte någon nöd på dig; du mår lika godt som jag. Wodka, wodkalv stönade kosacken och pekade med ena handen på munnan, jag vill ha wodka, jag är törstig. Jag har intet wodka, svarade Jassu och betraktade med ett visst mediidaude sin fånge. Tycker du inte lika bra om vatten? Nej, nej,, mumlade kosacken och gjorde en afvärjande rörelse med handen. Wodka, wodka smakar bäst Du får tåla dig tilldess du får wodka, dån, varade Jussu likgiltigt. Här fiones inte något wodka att få. Kosacken mumlade några meningar på ryska för sig sjelf, och Jussa; som endast förstod vissa ord af språket kunde biott upp—— ) Se A, B. mr 242--244 och 246—250.