Aftonbladet – 28 oktober 1871, sida 2

su, håll er beredda att låta spionen dingla i trädet derborta! Kosacken skälfde i alla lemmar; läpparne rörde sig, liksom ville hau tala, men intet ljud hördes. Kom, min göosseo, sade Matte och lade sin väldiga hand på kosackens skuldra, snart skall du föra den sista färden lika lätt som en fågel flyger upp i högsta toppen på ett träd. Stå na inte och fundera längren, fortfor han när fången stretade emot, jag tål inte sånt der. Marsch!o Jag skall tala,, mumlade kosacken, som nu omsider märkte att förhöret började taga en allvarsam vändning, Jag skall säga så mycket jag vet. — Nåväl!s inföll Axel, som nu öfvertog do. marens roll, shvar är Kulneff? Härs, svarade kosacken torrt. Henrik Svahofeldt rasade upp, som, om en orm stungit honom, Kulneff här! ropade han oey svängde värjan öfver sitt hufvud; det, måtte bli en skön lek utaf, om vi råke, ut för honom. Fångens ögon glödde, och de blickar ban slungsäe på finnarne sade mera än tusen ord. Ett oförsonligt hat stod tydligt att läsa deri. Vet du inte på hvilken plats han för närvarande befinner sig?. frågade domaren ånyo. SNejo, svarade fången med samma korta stämma som förut. Jussu och Matte, ropade löjtnavven, på er post!. Vid alla helgon i himmelen, Jag vet inte hvar han för närvarande ärb ropade kosacken med ångestfull stämma, ,Jag lemnade honom i går afton och se4andess har jag inte sett en enda skymt af-nonom, (Fort8.)