betraktade fången med hotande blickor, sannars skulle jag väl pinat sanningen ur honom. Men, fortfor han och gjorde honnör för sina förmän, det är inte för sent ännu att klämma den ur honom. Lita på att vi nog skola försöka det yttersta., svarade löjtnanten och nickade åt Jussu. Det finns nog höga träd här i skogen att hänga en spion uti. Kosacken bleknade för ett ögonbliek, men hemtade sig snart och upplytte hufvudet, samt svarade med fast stämma: Jag är iogen spion.n Åh, det skola vi nog utleta, inföll Henrik och piskade ifrigt sina stöflor med värjan Jag är inte så okunnig om rätta sättet att göra fångar meddelsamma. Och om du ljuger så hänger du i närmaste träd., Känner du till trakten? frågade Axel och lade sin hand på kosackens skuldra, under det han skarpt fixerade hans ansigte. Kosaci en teg några ögonblick; han tycktes öfverlägga om bästa sättet att komma ifrån förhöret. Axel upprepade sin fråga och nu med en stämma, som icke tålde någon motsägelse, Jag är obekant här, svarade då ändn:. gen fången, Hur länge har du varit här? Sedan i går. Var du vid Kulneffs trupp då ?a Jan Hvar är Kulneff nu? Intet svar, Hvar är han, röt löjtnanten och stampade med foten. Jag vet inte,, svarade kosacken utan att 88 Upp. Jaså, du vet inte! Nå, då skall jag lära lig att veta det! utropade löjtnanten och ;prang upp från sin plate. Matte och Jus