less de mötts af ett för sent. Jag hyser i denrä stund stora farhågor, att det kan gå på samna sätt med ordnandet af vårt försvar. En gång kanske, då vi med största villighet gripa verket an och äro beredda att offra allt för den godasakenj torde det befinnas att alla dersa vackra anstränga ningar komma — för sent. Då jag ej vill dela ansvaret för ett uppskof och, såsom jag nyss antydt, tror, att en utgångspunkt för frågans lösning ligger i en konseqvent tillämpa ning af det föreslagna maximibeloppet; så måste ag, ehuru endast en röst inom denna kammare attalat sig för återremiss, för min del anbålla, att jen föredragna punkten måtte till utskottet åter-omitteras. Hr Kallstenius beklagade att hr Sjöberg förezommit bonom. Han hade nemligen så fullständigt visat beskaffenheten af det föreliggande betänkandet, att en hvar deraf kunnat blifva fullt öfvertygad, att utskottet fullkomligt lyckats dölja sin verkliga mening i frågan. Detsamma vore enligt tal:s åsigt så otydligt, att tal. efter dess genomläsande måst fråga sig huruvida måhända i utskottet nu inkommit helt främmande element mot dem, som funnos i senaste riksdags försvarsutskott eller om utskottets medlemmar ändrat tankar sedan förra riksdagen. Det oklara förhålländet hade ej blifvit utredt genom den i dag förda diskussionen. Två af utskottets medlemmar hade uttalat alldeles motsatta åsigter och man måste fråga sig hvilken af dem hade rätt. Tal. trodde ej, att majoriteten skulle utgöras af så klena politici, att de skulle ingå på det förslag, som kunde härledas ur utskottets premisser. Sannolikt kunde det deremot vara, att denna majoritet hvarken skulle antaga utekottets förslag eller Kongl. Maj:ts. I anledning af hr Mankells yttrande, att minoriteten borde med tacksamhet antaga det förslag om indelningsverkets aflösning som blifvit framstäldt, ville tal. gifva majoriteten det rådet, att ej vägra mottaga hvad regeringen och minoriteten nu erbjöde, ty sannolikt skulle aldfig ett sådant förslag om iridelningsverkets uppbäfvande vinna framgårg. Efter att hafva framhållit några af de fördelar, tal. ansåg Kongl. Moej:ts förslag innebära, slutade tal. med att yrka afslag å betänkandet och bifall till Kopghk Maj:ts förslag, så mycket hellre som en eg endast skulle föranleda onödig tidsuträgt. KEENAN