Kan utskottet avses hafva fullgjort sin pligt, då let på detta sätt behandlat en stor och vigtig) hb råga? Omöjligt! Åtskilliga bland utskottsledanöterne hafva visserligen i dag under diskussioen framlagt en mängd förklaringar och motiv, sannolikt afsedda att belysa saken. Jag vågar j, i likhet med en föregående talare, säga, att ag, och sannolikt många med mig, ej förrattt att öra oss dessa upplysningar tillgodo. Det är ej lom gifvet, att ur ett hastigt framföråt föredrag semta den vägledning, som är af nöden för en stor och invecklad frågas lösning. Denna ledning vinhes vida lättare, om alla skäl och grunder nedäggas i sjelfva betänkandet, så att en hvar på örbhand blir i tillfälle att läsa och pröfva dem. Det visar derföre, minbt sagdt, en stor brist på omtänksamhet hos utskottet — aypnerligaet då man, såsom en af ledamöterna helt me: lidsamt inmärkte kunde antega, att vi, som stått utanför itskottet, ej varit i tillfälle att fullständigt sätta ys in i saken — att ända till afgörandets stund indanhålla detta, sannolikt mycket rika material för frågens bedömande. Dessutom händer det och har verkligen bändt i dag, att, då flere personer skola på stående fot motivera samma sak, man mndfägnas med hvarandra motsägande motiv. BSåjunda har utskottets vice ordförande sökt att bevisa befogenheten af den beryktade slutstrofen dermed, att ban framdragit några skiljektigheter mellan det pu framlagda förslaget och det af år 1869. Hr Mankell deremot har såsom sin tanke uttalat, att det förra öfverhufvudiaget savormenfaller med det senare samt stt de nu förekommande ändrivgarne äro att änse som förbättringar. Är detta omdöme riktigt, så förefaller det temligen besynnerligt, att fatta miastroende till en minister, derföre att han förbättrar ett äldre, af representationen förkastadt,-försiag. Frih Ericson råkade emellertid att säga något ännu betänkligare vid försöket att motivera sämma betänkliga punkt. Han yttrade nemligen, att krigs ministern, som år 1869 förklarat, att indelningsverket vore en oeftergiflig grundval för en svensk armeorganisation, i sitt nya. förslag så bebandlat denna grundval, ätt der funnes iogenting igen. Det tycks med andra ord vilja säga, att indelningsverket genom det nya förslaget vore afskaffadt.. Skulle. denna. anmärkning mot. krigeministern vara berättigad, så är å andra sidan denlf ståndpunkt, utskottsmajoriteten intagit, fullkomligt oberättigad och alla stöd omkullslagna under de högtärade ledamöternas fötter. Ällt detta ovöfeedt, hade det dock otvifvelaktigt varit skäl att pröfva det k. förslaget i dess detaljer, och detta så mycket mer, som iv befarar, att man genom försuromelse i detta fall sielf för sig undanskjutit det enda uppslag till försvarsfrågans lösning, som i närvarande stund torde erbjuda sig. I det k. förslaget är uppstäldt ett maximibelopp för soldatens aflöning af 100 rär rät. De tio reservanterna från Första kammaren anmärka, att detta belopp öfverallt och under alla förhållanden bort få gälla för hvad det angifver sig vara, men att. detta ej är bändelsen. Hade något tillmötesgående från majoritetens sida förefunnits, så hade nämnda reservanter utan tvifvel gått in på en förändring, hvarigenom detta maximibelopp kommit att i alla möjliga fall utgöra begränsningen för soldatlönen. Då hade man med ens varit fri från alla svårigheter med bostaden, reparationskostnaden, kältäppan, den långa tjenstetiden och den beskedliga karlen., som försvinner med rotehållarens skyldighet att bålla bostad och rättighet att rekrytera. : Hr Mankell har visserligen förklarat, att den föreslagna lindringen är orättvis, hvilket vore så mycket mera anmärkningsvärdt, som den rötta lindringsgrunden vore så ofantligt lätt funnen. Huru härmed kan förhålia sig låter jag dock vara osagdt, emedan den ärade talaren, få att bafva anpgifvit tvenne utvägar till åstadkommande af lindring, sjelf förklarade, attt båda voro utan all praktisk betydelse. Skälet dertill var, att de aldrig skulle bifallas i denna kammare. Det resultat, hvartill talaren genom devna bevisning kom, var, att all lindring vore omöjlig. Indelningsverket måste alltså, efter hr Mankells mening, förr eller senare totalt försvinna. Kan man verkligen om man tager i beräkning åsigterna inom vår medkammare, anse denna utväg att komma från saken mera praktisk än de båda föregsende som endast upptogos för att förkastas? Under sådana förhållanden tror jag, att det i det k. förslaget förekommande maximibeloppet är förtjent af all uppmärksamhet samt utgör den punkt, der de stridiga åsigterna kunna mötas. De tio reservanternas yttrande gifver vid handen, att de ej skola motsätta sig en ändring i den af mig an tydda syftningen. De fem reservanterna från förra riksdagen torde ej heller vara omedgörliga. De sluppo ifrån sin besvärliga Upgskattningspat tod och finge väl i stället något nedsätta sina fordringar på det fulla ersättningsbeloppet för soldatlönen. De åter, hvilka önska en sflösning på de grunder frih. Ericson vid sistlidne riksdag uppställde, måste gå in på bestämmelsen, emedan de här återfinna just det belopp, som i nämnde förslag antogs såsom en billig uppskattniogssumma för en blifvande aflösning. Hvad till sist majoriteten inom denna kammare angår, så kan den, trygg i känslan af sin styrka, låta hela den vigtiga frågan underkastas en ny pröfning. Vill man hafva allt på en gång — detta må nu gälla indelningsverkets totala upphäfvande eller bestämmandet om maximibeloppet och aflösningsrätten lsamtidigt — så får man efter all sannolikhet intet och vårt land får intet försvar. ) Vi behöfva ej brådska, säger man, och man I har med afeeende på den rundliga tid, som anses behöflig för försvarsfrågans lösning, bänvisat på representationsreformen och alla de förslag, scm blifvit förbrukade vid dess genomförande,. Detta ; exempel duger ej. Vid dylika frågor kunna vi sjelfva välja tid och stund, utan att vår tillvaro såzöm I nation löper någon fara; men i fråga om vårt förI svar är det ej eå. Det förbåller sig i detta fall , precis som med förbättriögarne i en bostad. Jag I behöfver ej brådstörta med att skaffa nya soffor l och börd, utan kan välja min tid och mitt pris; ; men brister på dörrar och lås måste genast repat roras, om jag skall kunna åtpjuta trygghet och -Åtrefnad. Det hvilar en förlamande känsla af osä; I kerhet öfver allting, så länge ett folk känner sig t ureståndsatt att värna gitt oberoende, Hvarken det , Jidoga arbetet eller vetenskap och konst kunna , trifvas utan högnet af nationel sjölfständighet. 1) Två reservanter inom utäkotiet bafva af alla t I förbållanden velat sluta, att tiden för försvarsfråt gans lösning ännu ej är kommen. Mot desse i t I militärsaker djupt förfarne män bar jag endast att n I anföra ett enkelt faktum. Regeringen, representatioelnepn, pressen och till sist folkmötena hafva enstämf) migt förklarat, att vårt försvar är otillräckligt. .Att en nation, sedan den kommit till denna insigt, t förspiller tiden medelst att förbruka det enaor.. genisationsförslaget efter det andra, synes mig inji I nebära det vådligagte spel: Så barock regeringen a fattat saken samt med oförtrutet arbete sökt att alleda den till ett godt slut. Detta är dess beröm. melse, hvilken ej skall kunna fråntagas den, allrah ) minst genom ett misstroendevotum från ett håll, tider man helt försigtigt insveper sina äsigter i ott I principbetänkandes elastiska fraser. En lärd mia litär inom denna kammare har förklarat, att man ) vid försvarsfrågans lösning måste börja med en .I skattereform. Hela vårt beskattningsväsende är efter hans mening en produkt af de privilegierade klassernas förtryck mot de obemedlade. Detta lär isynnerhet gälla i afseende på de indirekta skatterna och de personella afgifterna till kommunerna. Efter denna förklariog kunde man med skäl vänta att han tänkte börja med ändringar i tulltaxan och kommunallagarne; men långt derifrån. Han ville börja med att befria roteoch rustbållare få af be 4 ni te ej sh fa st 53 ol gC 20 eo AM från indelningsverkets börda. Som rotehållare tackar jag för offerten, men som folkrepresentant a måste jag anhålia att när den stora skatterefor3men skall ske, man måste börja med lättnaderna )I vida längre ned på skalan. Ett par andra. talare ;t hafva ordat om Sveriges sjöförsvar och förklarat, 1Jatt detta borde tagas med vid frågan om Jandtförsvarets organisation. Det torde ännu kunna . upptänkas flera frågor, som stå i närmare eller ; fjermare sammanhang med den föreliggande, men 8 jag spår, att, om vi sålunda utvidga omfånget af sect ber Pär NONE ma ör TRA BAR Fä byt pr PAeAö TI mr