Aftonbladet – 27 oktober 1871, sida 2

ligger ett snår, som ser mig ut att kunn: gömma tjugu kosacker; det skall bli någo gömställe Jussu satte genast sitt beslat i verkstäl. lighet och släpade utan svårighet sin fång öfver den lilla slätt, som skilde honom frår snåret. Väl försökte fången att under vägen befria sig, men lika fåfängt som förre gången var äfven nu hans stretande. Försök inte att fly undan, kösack, mumlade Jussu och nedlade fången som om det varit ett barn ban släpat med sig, inuti snåret. Denna gången skall du inte undkomma utan att få dig en rispa i huden eller kula i dina ben, som tyckas vara flinka nog då det gäller att springa undan. Och,fortfor hån, i det han knöt ena handen mot fången, du kan vara säker på att jag håller ord ! Kosacken svarade ingenting, men af hans hotfulla biickar kunde man se att han ipgenting högre önskade än att blifva fri och då få mäta sig med sin herkuliske besegrare. Jussu hade valt ett präktigt gömställe, Från trenpe sidor var det oåtkomligt ech från den fjerde var just den öppning, hvarigenom finnen försvunnit. till hälften dold af en stor step, som låg endast en half aln från ingången. Det var således ganska svårt för en med stället obekant person att utspana detts gömställe, och äfven om det upptäcktes, skulle det icke vara så särdeles maktpåliggande att försvara sig der en god stund, helst mot ryttare. Jussu såg genast hvilka fördelar han kunde hafva af denna sin tillSyktsort, ifall det lyckades kosacken att utspionera hans tillhåll, och dröjde icke heller länge med att göra sin fånge uppmärksam härpå, samt med anledning. häraf förmana honom till stillhet, såvida han icke hellre tyckte om att få en kula genom