Aftonbladet – 27 oktober 1871, sida 2

Hjeltarne från Savolaks. Berättelse af I. 0. Åberg.) Vid dessa ord skakade finnen bajonetten framför kosackens ögon och gjorde sig färdig till anfall. Snåret var låvgsträckt, och derpå förtröstade Jussu ganska mycket. Lyckades det honom att drifva in sin fiende dit, skulle han få honom i sitt våld, eljest fick slumpen afgöra hvilken som skulle segra. Kosacken å sin sida märkte nog sin fiendes afsigt, och han bemödade sig derför att längs snåret draga sig ur klämman, Han såg att det skulle blifva svårt för honom, men med sin djerfva natur beslöt han att våga försöket. För ett ögonblick genomfor honom den tanken, att hamn skulle försöka att intränga i snåret och på detta sätt undkomma en ny fångenskap, men vid den första blick han kastade dit in såg han att denna pan måste upppifvas, Finonen var tättframör honom och i samma ögonblick, gom han drog sig undan, hade han att vänta ett anfall, hvilket han ansåg sig icke länge kunna motstå med sitt svaga skyddsvapen. Han ville för den skull försöka att uppehålla sin fiende så länge som möjligt och under tiden draga sig längs snåret lika oförmärkt, som han kommit ur det. ; Men han beräknade icke att Jussu nu ekulle vara på sin vakt; ban trodde att finnen endast kunde slåss, icke tänka. Jussu insåg tydligt, att om han lät kosacken undkommå, vore han förlorad, ty han anade att flera fiender fonnos i närheten. Att genast ränna sin fiende på lifvet och ) Sö A B, mr 242—244 och 246—249,