— Ett diskussionsmöte hölls förliden söndags e. m. i Göteborgs srbetareförening. Öfverläggningsämnet var: Äro arbetsinställelser nyttiga för arbetaren? Rörande förhanålingarne uttalar G. H. T. följande omdömes: Vi kunna ej undgå att anmärka den mycket olika karakteren af detta möte och de der förda öfverläggningarne, jemförd med det sätt, hvarpå enahanda möten hållas i de flesta andra länder. Här märktes ej ett spår af de vilda och samhällsomstörtande läror, som öppet predikas på arbetaremötena i ej blott Frankrike, utan äfven England och Tyskland. Lika litet förspordes här några yttringar af hat och hämnd, ty om också ett och annat uttryck af bitterhet öfver missaktning och ovänligt bemötande förekom, så bar dock den rådande stämningen mera karakteren af missmod och smärta. Arbetarens ställning är svår, mycket svår, framför allt den gamle arbetarens; det är ej så som det borde vara; det mäste blifva bättre, — ge der grundtonen. Men det var alldeles icke fråga om att vinna denna förbättring genom några kraftåtgärder, allraminst af våldsam art. Äfven de, som trodde, att något godt kunde komma af arbetsinställningarne, fordrade dock, att dessa skulle utföras humants. I allmänhet rörde sig klagomålen mest mot bristande humanitet i bemötandet från uppsyningsmännens sida, särdeles från de unga herrars, gom kanske haft en arbetare att tacka för att de blifvit inlärda i att sedermera kunna utöfva uppsigt kd honom. På principalerna lades den minsta skulden,