Rätlegångsoch Polissaker. — Mordbrandsanläggning i Halmstad. Man läser i Hallands-Posten för sistlidne lördag: Förliden onsdag klockan mellan 8 och 9 på aftonen har af någon lågsinnad varelse försök gjorts att antända härvarande folkskolehus. Efter att kl. 8 hafva afslutat undervisningen i den så kailade Fortsättningsskolan, aflägsnade sig lärarne, dervid dörren till tamburen tillåstes. Vid lärarnes återkomst framemot niotiden befanns samma dörr änpu stängd och nyckeln på sin plats. Då emellersid den ene läraren, hr Hällström, som har sin bostad belägen i öfra våningen, kommit uppför ;rappan. märker han till sin häpnad, att eld frambryter bredvid den, midtemot ingången till hacs rum befintliga, till vinden ledande dörren, som nu lifvit öppnad, antagligen medelst dyrk, alldenstund nyckeln befann sig i lärarnes vård. Med största skyndsamhet tillgripande den ringa qvanitet vatten; som för ögonblicket kunde anskaffas, yckades br Hällström genast släcka elden, hvilken innu icke hunnit gripa omkring sig. Omedelbart bakom nämnda dörr hade elden blifvit anlagd medelst antändning af papper, hvaraf innu efter eldens utsläckning, jemte åtskilliga ändstickor, qvarlefvor förefunnos. Detta brännmateriel hade dock varit af helt ringa qvantitet, såsom man sedan kuzde finna biand annat derutaf, tt det derigenom i golfvet inbrända märket visade föga öfver en half fots diameter. Elden hade lock redan vid dess upptäckt angripit dörrkanten och den närmaste delen af väggen till 2 å 3 fots nöjd. Bredvid stället hvarest elden blifvit anlagd och till och med ofvan detsamma voro åtskilliga skollärarne tillhöriga kläder upphängda, dock — närkvärdigt nog — utan att dessa blifvit antända. Hade elden endast några få minuter till blifvit emnad åt sig sjelf, så synes det alltför sannolikt, tt olycksanbudet skull6 kommit att antaga beänkliga dimensioner. Nu aflopp lyckligtvis: saken an att pågon nämnvärd skada förorsakades. — imellertid qvarlemnar händelsen den öfvertygelep, att inom samhället finnes en skurk, som är vådlig för den allmänpa säkerheten, och så mycket farligare, som man ej lärer ha någon ledning ör hans upptäckande. Hvem den eländige nidin;en än är, så synes han hafva haft temligen god okalkänvnedom, enär han, trots mörkret, kunnat i örstugan finna reda på nyckeln och till och med, fter utförandet af sitt hemska dåd, placerat den 4 det ställe, hvarest den förut haft sin plats. anm