Aftonbladet – 25 oktober 1871, sida 2

sidor, undersökte med händerna de småbuskar, som stodo tätt bredvid bonom, liksom om han fruktat att en fiende dolde sig der, och reste sig derefter till hälften. Äfven Matte framsträckte hufvudet ur snåret; han såg i detta ögonblick ingenting utom Jussu och kosacken. Den gjorde plötsligt en häftig rörelse, liksom anade han den fara, söm sväfvade ötiver hans hufvud, och nun i sista ögonblicket ville göra ett försök att förekomma den. ! Men Jussu, som nu var alldeles bredvid honom störtade med en tigers hastighet öfver sitt byte, satte ena knät på kosackens bröst loch grep honom med högra handea om stru: i pen, i Kosacken vaknade genast och slog upp iögönen, efter som det tycktes obehagligt I väckt af Jussus kraitiga tag. Han fick dock icke läng stand till besinning, ty ögon; blicket derefter släpade honom den imuselstarko savolaksaren in i ett närbeläget snår och neålade honom der, allt under det ban behöll taget kring strupen. Det var ett fördömdt fiffigt puts du spelade bonori, skrattade Matte, son försigtigt ;närmade sig, jag önskar bara att fändrik i Svahnfeldt varit närvarande, han som är så road af dylika äfventyr. Jo, det skulle alit blifvit fiot om han vas rit med, svarade Jussu med trampen uppsyn. Han hade förderfvat alltsammans, så mycket känner jag honom. Men, fortfor den gamle och gjorde ett hotande tecken åt kosacken att hälla sig stilla, vi ha inte undsluppit faran ännu. Den här krabaten är förmodligen endast en utpost, och vi måste 8e 0gs före att vi inte ett, tu, tre sjeliva fallit i snaran. Jag vill förhöra kosacken, han kan ge oss vigtiga upplysningar. Jag har det, jag har deto, mumlade Matte