Aftonbladet – 25 oktober 1871, sida 2

stt RAA — Hjeitarne från Savolaks Berättelse af J. 0. Åberg.) Ehuru Jussu ganska väl hörde både dessa och flera jeremiader från kamratens läppar, låtsade hän ingenting derom. Oförtrutet iortsatte han vand:ingen på alla tyra. Nej, det här bär då rakt åt fanders, utropade slutligen Matte, som, oaktadt sitt logo, icke kande hålla sig längre. Jag går inte längre, inte heller kryper jsg mera på hönder och fötter. Du har visst inte sett att def redan börjar dagas! Motto hade rätt. De första svaga ljasstrimmorna hade börjat intränga i skogen och de båda vandrarne kunde nu utan svårighet urskilja hvarandra. Knappt hade Matte fått sista ordet öfver läpparne, då Jussu blixtsnabbt vände si om och med en stu, hotande åtbörd ålade honom tystnad. Jassus ögon blixtrade af en egendoirlig glans och Matte kunda tydligt urskilja hans minsta röreiter, hvilka liknade en Vgers i det ögonblick. då tan är färdig att störta på sitt rof. ;Aha, tänkte Matte och huzade ned sig bakom en tät buske, onågonting är i görningen, det är solklart. För att ocksä vara beredd på det kommande, grep han geväret och höll det färdigt till anfall, samt efvaktade i denna ställning ae komiwande händelserns. Från sitt gömställa följde han med eu: viss ängslan i sina blickar kawnratens micsta rörelser. Han s honom försvinna för några ögonblick, men åter framkomma ur en buske ett godt ) Se A. B. Dir 242—244, 246 och Åt,