Aftonbladet – 23 oktober 1871, sida 4

deremot var snöfallet starkt, snöstormarna ovanligt talrika och häftiga, kölden mindre ihållande än i norden, temperaturvexlingarne sällsyntare och plötsligare. Under denna tid rasade flere stormar från vester till öster, eller från nordvest till sydost öfver hela Ryssland, och såsom vanligt var vinden från söder om dess centrum starkare än mot norr. Den ovanliga kölden och ringa snömassan i norr voro orsaken till, att isen på Östersjön och annorstädes var starkare än vanligt. Islossningen från Ladoga varade i Petersburg ovanligt länge; Nevafloden börja bryta upp den 30 Mars, och den sista isen eggen den 12 Maj. Några dagar gick isen i sådana massor, att han i flera dagar låg a i Nevas biarmar. Östersjön var så full af is, att de första fartygen efter en bård kamp icke förr än i Maj kommo upp till Petersburg. Vid mynningen af Dina bildade sig i April ett isberg af 50 fots höjd, hvilket blott genom språngning kunde undanskaffas. I Petersburg var temperaturen sistlidne vinter 5,2 R. kallare än medelvintertemperaturen under de senaste 55 åren. För att riktigt uppfatta denna siffras betydelse kan tilläggas, att en sådan afvikelse från normaltemperaturen är detsamma som förflyttandet af Novaja Semljas klimat till Petersburg. Under de senaste 90 åren har vintern två gånger uppnått en lika stor och en större köld åren 1808—1809 samt 1819—1820. På den senaste tiden var vintern 1842—1843 den mildaste — varmare än medeltemperaturen i Odessa. Alltså äro vintertemperaturens vexlingar i Petersburg så betydliga, att de eit år försätta invånarne i söderns, ett annat år i Novaja Semljas klimat. ERRIN