Aftonbladet – 23 oktober 1871, sida 3

Tidningsöfversigt. Sverige och Amerika, en ny tidning, som utgifves i Jönköping, innehåller följande uppsats med öfverskrift ?En gammal rusthål lares tankar om försvarsfrågan? : Jag närmar mig 70 talet. Mitt blod, afkyldt af lifvets stormar, flyter lugnt och stilla. Men aldrig har det i min ungdom svallat varmare än nu, aldrig bar bjertat klappat oroligare än under desan senaste tider, under hvilka jag sett mina kära landsmän och medbröder, hvilka, så långt jag minnes tillbaka och enligt hvad far och farfar om deras fäder vetat omtala, aldrig voro villigare att dela med sig af hvad Gud dem beskärt, än då det gälde gamla Sveriges ära och dess försvar mot ut. ländsk fiende, nu TOP sbort!s om den sekelgmla inrättning, som hittills utgjort vår stolthet, hvars fanor och standar med ära svajat i så mängen Just med fienden, och hvars bördor vi och våra fäder före oss utan knot burit i tvenne århundraden. Från farfars farfar har mitt rusthåll gått i ar? tills nu. I rustkammaren hänga ännu ett kyller och ett svärd från 12:te Carls dagar. Sedan dess ha tiderna ofta varit svåra, långt mera än nu, men aldrig hörde jag ännu hvarken far eller farfar klaga öfver rusthållningen. Augmentet betalte dettag största utgifter, oci hvad oss återstod att gälda var ej mera än hvad vi ansågo som en billig skatt för vårt lilla hemman. Sedan följde lagen om beväringen. Hvarje 20årig yngling skulle göra ett möte på några dagar för att öfva sig i vapnens bruk. etta var bang lust och gle Nu gör han tvenne. Detta är allt och har hittills gått bra. Men tiderna ha förändrats. Utländningen ökar sina härar, Hvem är väl säker att han ej en gång vänder dem mot oss? Skola vi då, som någon gång i fordomtima händt, i hast båda man ur huse och uppställa en oöfrad skara mot hans öfvade och välbeväpnade härar för att besegras och lemna våra hem till plundrings? — Eller skola vi lugnt åse hans framfart i våra förr så fredliga bygder, och om vi då. vid åsynen af huru våra döttrar skändas, våra fält sköflas, våra hem brännas, i rättmätig vrede lyfta vår hand till hämnd och försvar — hvad händer? — Vi äro ju ej soldater, som deltaga i landets försvar; vi äro blott marodörer, friskyttar, mördare! Vi tagas ej tillfånga som soldater för att efter krigets slut utvexlas och hemsändas. Nej, vibindas och bastas, vi ställas mot en vägg och skjutas, kanske i de våras åsyn, dem vi velat, men ej kunnat försvara, Så tillgick det i sista franska kriget; Läs om dessa blodiga dåd och svara sedan på frå: är det ej bätsre act vi i tid bereda oss för ett kraftigt försvar, då nu tiderna äro sådana att ett öfverfall är möjligt, än att vänta och vänta — tills det kanske är för sent? Hvad är det vår regering af oss fordrat? Är det nya skatter för lyxen och favoriters nande? Ar det anslag till nöjen, skådespel och flärd? Är det för egen vinning, egen nytta, som dessa insigtsfulle män offrat tid och möda? — Nej, det är för vår skull, vår välfärd, vår frid, vår säkerhet. Och åa är det Bernd -— po nm unga män gra flera ola TA a årets dagar för öfning i vapnens brak till vårt