Aftonbladet – 23 oktober 1871, sida 3

Ny folkhögskola. För några månader sedan omnämnde vi att ett vid Katrinsholm hållet folkmöte med intresse orsfattat ett förslag om upprättande af en folkhögskola i Södermanland, samt föt deppa angelägenbet utsett en komite. Ihåg. kommande stt samma intresse röjt sig och jiknande åtgärder vidtagits å folkmöten i andra orter — särskildt vilja vi erinra 088 ex: RAR härpå från möten i Vestergötland och Helsipgland — vågade vi verkligen ej rät lita på, att detta initiativ, mer än föregående dylika, skulle komma att leda till någon synbar verkan. Det är med glädje, eom vi a den här pejan införda inbjadsriog till bildande af en Oppunda och Villåttinge häraders folkhögskole-förening, med folkhögskola vid Bie, inhemtat, att komiterade tagit sitt uppdrag på allvär och förtröstansfulit skridit till verket Folkhögskolesaken har ej gått framåt med stormsteg i vårt land, men häri se vi ej någon anledning till klagan. Den betänksamhet, som tvekat och som ej, i ett första ögonblick af häntörelse, öfverskattat till buds stående utvägar och medel, har mera gagnat saken än en plötslig ifver, som lätt släppas och vid första hinder lägger händerna i kors, för att blott beklaga sig öfver förmenta omöjligheter,. Emellertid bestå redan nu fem folkhögskolor: Åkarps och Ramlösa skolor i Malmöhns, Önnestads i Kristianstads, Mörtams i Blekinge och Herrestads i Östergötlands län. Af deras offentliggjorda årsberättelser har allmänheten kunnat ichemta en fullständig och åskådlig kännedom om folkhögskolans uppgift och sätt att veika, och det högeligen tillfredsställande intryck, som dessa tedogörelser varit egnade at framkalla, bekräftas i erkänsamma ordalag af, såvidt vi erfarit, alla dera som varit i tillfälle att personligen taga någon kännedom om de rysa, töftesrika inräftviogarne. Så sprida sig emåningom öfver landet insigten om deras ändamål och öfvertygelsen om bebofvet af denna frivilliga hjelp ät den på allmän bekostnad anordnade folkunderviszivgen, ochpå denna grundval växer den goda saken långsamt, men säkert. Det synes oss särdeles lyckligt att, efter hvad vi varit i tillfälle att inhemta, planen att i Södermanland upprätta en folkhög. skola lärer hafva de bästa utsigter till framgång. Länge ännu skall hvarje ny folkbögekola, utom sitt omedelbara ändamål för den närmast omgifvande bygden, äfven hafva till uppgift att inom ett vidsträcktare område atbreda en noggranare kännedom om dessa skolors syfte och beskaffenhet, än genom någon beskrifning kan åstadkommas. Hittills bar denna nykomling i vårt undervisningsväsende ej öfverskridit gränsen at öfre Sverige, I största åelen af vårt land saknar sålunda allmänheten ännu tillfälle att genom egen åskådning vinna den personliga erfarenhet i ämnet, som helt visst, när den hunnit blifva allmännare, skall komma att utgöra den stirkaste häfkraften för folkhögskolesakens befrämjende i den betydliga omfattning, som vårt lands öfver en mycket stor yta mestadels glest fördelade befolknings behof kräfver. Först när hvarje län fått sin folkhögskola, kan man säga sig hafva utställt oet nödiga antalet af förposter; först lå har hvsrje ort fått ett föredöme att studera, en vägbrytare som rödjer marken tör dessa folkupplysningens nybyggen, och först derefter kan man påräkna, att saken skall taga en raskare fart fram mot det mål, man tänkt sig, då öfverhufvud hvarje eller, allt efter lokala förhållanden, hvartannat eller hvart tredje härad eger en folkhögskola, hvilket visserligen ej, jemfördt med det exempel Danmark gifvit, vore öfverdrifvet. Sistnämnda land, med mindre än hälften af Sveriges befolkning och med en aresl af blott 700 qvadrätmil, torde räkna bortåt ett halft hundrade folkhögskolor. Den folkhögskola, som nu är å bane i Södermanland, skall ej blott blifva en skola för Oppunda och Vilåttinge härader, utan också, såsom den första inom det öfre Sverige, dertill få foga len vackra uppgiften att inom landedelar, lit folkhögskoleiden ännu blott berättelsevis ramträpgt, praktiskt vitozs om, hvad mevingen är, och utgöra en föresyn för nya nrättningar af samma slag. En eller annan gång tillförene har nämnts, att folkbögskole-idön börjat ådraga sig uppmärksambet utanför de nordiska rikenas gränser. Vi kuona nu anföra ett nytt exempel härpå. I den af Jean Mace senast offentliggjorda berättelse om dena enskilda folknndervisning, för hvilken, sedan Belgien 1864 gifvit föredömet, föreningar bildat sig i Frank: rike och flere andra länder, är intagen en redogörelse för folkhögskolesakens uppkomst och utveckling i de nordiska länderna. Hr Mac6, den högt förtjente och berömde grundläggaren af den franska undervisningsföreningen (Ligue de PFenseignement), yttrar om dessa skolor, att de utgöra oen af de intressantaste inrättningar för folkuppfostran; som han lärt känna. Af redogörelsen inhemtas också, att denna sak väckt uppmärksamhet i det östra Earopa, i Mähren och Littanen, hvarifrån man vändt sig till Kjöbenbavn, för att erhålla närmare upplysningar. För ett par är sedan yttrade en tysk tidskrift, att