Aftonbladet – 21 oktober 1871, sida 3

5 TT SE EUSERESRE SMU FURSBMYT SVAG UTEvit lagd. Esaias Tegners samlade skrifter. Ny godtköpsupplaga. Första bandets första häfte (Stockholm 1871, Norstedt Söner.) Orvsr Odd har en gång anmärkt, huruiedes det ges kloka hufvuden, hvilka med djapsinnighet diskutera den frågan, huravida stjernan Tegnår, strängt taget, har rätighe att lysa med denna envisa, att icke säga: näsvisa, meteorglans och om icke detta i sjelfva verket strider mot vissa den estetiska astronomiens bäst häfdade lagar. Emellertid — lyser den. Som bevis att Tegnårs namn ännu icke förlorat sin klang, att hans glänsande bildspråk ännu utöfvar sin tjusningskraft, att hans ädla, upphöjda tankar ännu finna villiga lyssnare, tillkännagifves att den senast utkomna billiga upplagan af Tegners skrifter nu är nära slutsåld, i anledning hvaraf förläggarne inbjuda till subskriptioo på en ny godthöpsupplaga, i typografisk prydlighet den förra betydligt öfverlägsen och tillgänglig för ännu billigare pris än denna. Priset för sobskribenter på alla 10 häftena blir nemligen 9I rdr, hvarvid särskildt är att märka, att omfånget dock denna gången blir rätt mycket ökadt, i det de i närmast föregående uoplaga utesiatna kyrkotalen här tagas med. Dessutom utlofvas här ett större antal historiska och mytologiska upplysningar och förklaringar än förut varit fallet. Upplagan redigeras af biblioteksamanuensen, dr Elof Tegnår, ea sonson till skalden. Man har bedt oss fästa uppmärksamheten derpå, att köpare af föregående upplaga, som önska komplettera denna med kyrkotslen kunna genom subskription i bokhandeln erhälla dessa särskildt. Vi tillönska den nya upplagan, som gör början med Frithiofs Saga, all möjlig framgång hos den läsande allnärheten. Svenska sånger och visor jemte ett urval norska och danska, för hemmet och skolan, samlade af Olcf Eneroth. (Stockholm 1871, Norstedt sörer. Pris 1 rdr.) Vi kunna icke noz varat anbefslla detta urval ur vår egen ech b:oderländernas pos-. tiska litteratur. Man bjudes icke i denna samling några utplocksde bitar, som visserligen i och för sig kunna vara ganska utmärkta, men uppbärag sf helt olika grundstämning; man bjudes här ett lefoande helt, vitnande icke blott ow utgifvarens vidsträckta kännedom om litterataren, utsn framförallt or: klart medvetands af sjelfva samlingens yttersta mål. Vi ega många goda svenska antologier, men ingen i sådan grad som devna förtjent att ingå i hvarje svensk bokserling, liten eller stor, att ega en plate i såväl Cen låga bostaden som i palatset. Utgifvaren har afeett att bereda hela fol ket en god visbok, en samling såvger, hvari de flestz, hvar och en för sia ålder och sina lefuadsförhållznden, kunde finna en mest för högre stämda ögonblick passande sång, twen derjomte bar ban velat tillmötesgå skolans beho! ar en både god och rikhaltig visbok, i afseende hvarpå han yttrar några ord dem vi ej kuzna peka oss tillfredeställelsen att anföra, så sanot och sä ädelt äro de tänkta. Man har lönge, silkför länges — heter det bland annat i förordet — i skolan nedsatt sången dels till ett urpfriskningseller förlustelseämne, dels till en röst-, gsbörsoch tonträffningsöfnins. Men deremot har man föga eller intet fäst sig vid innehållet af det man ejangit eller dermed afsett den uppfostran, hvartill all verksamhet i skolah dock borde syfta. Det får ej så förblivas. Sången måste komma till sin rätt och få sin rätta plats i skojan. Man sjöng rätt mycket i våra bygder, innan den lagstadgade folkskolan kom til stånd. Vi vilja ou icke säga, att folkskolan ensam tagit lisvet af sången hos folket. En sådan makt tro vi hepue icks ov att hatva kunnat utöfva. Der voro nog sudra makier med i epelet, makter eom smånviogon kommo sjelfkänslan och glädjen samt sången, sårom utiryck derför, att tystna. Men — vare bärmed huru som helst — skolan har äanu icke gjort allt hvad hon bör och kan göra för att väcka kärlek till den fosterländska dikten och sången, för att lära folket att af fullt hjerta och fuallt bröst sjunga, hvad våra skalder och tonsättare diktat. Skolan har i detta som i så många sndra fall stans nat vid en mekanisk öfniog, utan att låta denna komma till användning på sjeltva lifvet. Man bar varit på väg att med tonträffningsöfningar under namn af sångöfning döda sjelfva sången. Men sången och dikten skola ej låte döda sig; der de äro af rätta slsget, der stå de i förbnnd med lifvet, och detta i den grad, att när förbundet mellan lifvet och skolan nu måste återknytas, vi oj känna någon j. bättre medlare än just sängen. Hvad poesien är för hela folket — en makt som förbinder forntid och framtid, hög och låg, själens högsta flygt och hvardagslifvets minsta omsorger — detsamma är sången för skolamo Vi ha för ögonbiicket intet att tillägga till dessa ord annat än en uppmaning till alla vederbörande att behjerta dem, Försök till hisoria om Sveriges boktryckerier.! örsta häftet. Tiden före 1700. (Stockhola 1871, Norstedt Söner.) Mera än de flesta af svenska pressens al-): ster förtjenar denna lilla bok, hvars tillvarol: vi för någon tid sedan i största korthet påpekade, att observeras icke erdast af detl; antal bokvänner, som säkert utan någon den ! litterära kritikens uppmaoing skynda att belf gagna sig af detia tilliälle till follt pålitlig kännedom om våra äldsta typografiska för, hållanden, utan äfvev sf en vida större krets. : Det är newmligen långt itrån någon blott ka-l!l