Aftonbladet – 21 oktober 1871, sida 2

STOCKHOLM den 21 Oktober. jA För så vidt vi kunnat erfara, ha alla dejlno ittills gjorda försöken till ministerkombina-I oner strandat på hinder och svårigheter afla erfaldigt slag, så att man i det hela tagetn detta hänseende står på samma punkt som le2 ör några veckor sedan, Då man emellertid 1 nder sådana förhållanden fäster vigt vid( varje faktisk omständighet, som kan anses r tå i något samband med sträfvandena förl n ny ministörs bildande, torde vi böra om1i ämna: att befälhafvande amiralen i Carls-le rona, hr Sundin, för närvarande befinner g ig här till följd af erhållna generalorder; att andshöfdingen i Westerås hr Charpentier nyt igen hitkommit samt att landshöfdingen il Talmstads län hr Leyonancker likaledes viI1 tas i hufvudstaden, samt i dag haft audiens ; 08 konungen. L Hvad angår den af oss omförmälda sägnen ) örande grefve Manderströms afskedstagande , rån presidentbefattningen i kommerskollegium, å lärer det faktiska i den saken vara tt bh. exe. på högsta ort3 tillkännagifvit tt hans plats, om så behöfves, kan vara till lisposition; om en till vederbörande departenent ingifven afskedsansökan kan ännu icke rara tal, då det bland annat ju icke kan anes follkomligt säkert, att konnngen under örhandenvarande omständigheter beviljar mitistrarnes afskedsansökningar. : Wäktaren yttrar följande tänkvärds. ord ned afseende på det nuvarande tillståndet: Visserligen talas det dagligen om, att an skall hafva lyckats öfvertaia än den persoaen än en annan att öfvertaga en plats i let kabinett, som skall vara under bildning, men lika ofta får man höra berättas, att den eller den skulle vägrat emottaga det or-! bjudna förtroendet, och följaktligen sväfvar man ännu i ovisshet om utgången af denna kris, som framkallats af ett antal representanter, bland hvilka flertalet sannolikt icke haft begrepp om hvad en sådan kan innebära. Men äfven förutsatt att det skall lyckas åstadkomma ett kabinett af kunnige, redbare och förtjente män, till hvilka fosterandet kan sätta förtroende, — en utgång af Mministerkriser, som icke alltid är den vanliga, — så måste dock den så nödvändiga kontinuiteten i regeringsärendenas behandling brytas, en mängd päbörjade och med mycket arbete förberedda förbättriogar hejdas i gn utveckling, kanske rentaf glömi mas bort, undar den tid, som åtgår innan nya och vid sin plats ovana departements-! chefer hiana att endast sätta sig in i de iöpande göromålen; och när sedermera sådana nödvändiga förbättringar ånyo skola företagas, sker det ofta nog i en sådan riktning, att det förberedande arbete företrädaren der; å nedlagt till större eller mindre del befiones fruktlöst; såvida icke redan en ny af vederbörande åter framtvingad kris, bragt dessa vigtiga embeten i andra ovana händer, som åter behöfva sin tid för att inöfvas i de löpande göromålen, 0. 8. V., O. 8 V.n Samtiden för i dag innehållsr en myckot lång artikel om ministerkrisen, ett af dessa vidiyftiga politiska causerier, som vissarligen bestå af många särdeles prydlist affattade. fraser och en del! enstaka satser, som låta! rätt bra, men hvars syfte och andemeniog det är alldeles omöjligt att utgrucda. Det-: samma har visserligen varit failet med de uppsatser nämnde tidning innehållit i försvarsfrågan; men denva gång är det mängordiga orakelspråket så dunkelt, att man tryggt skulle kunra utsätta ett ganska betydligt pris för den som skulle kunna göra påtagligt, hvad som är der langen Rede kurzer Sinno. Ty att da tretton spalterna, såsom det vid första påssendet kunde tyckas, egentligen skulle gå ut på att ådagalägga nödvändigheten af på statsverkets bekostnad fullständigt inrättade bostälisvåningar för statsrådets ledamöter, torde man ändock näppeligen kunna antaga. Vi kunna ej neka oss nöjet att ur bemälde artikel afirycka följande mycket egendomliga strof: Inom Första kammaren finns oss veterligen ingen principiel ovänlighet mot regeringen (den afgångna ministåren?), och ait ropa på skyldigheten för dess minoritet, som icke haft den tillfredsställelsen (!) att kunna understödja regeringens armåplan, till att derför fylla lediga statsrådsplatser, är ett försök till terrorism (!!!), som allraminst borde utöfvas af den fria pressen i ett konstitutionelt land.s — , Det är i sanning en ny och märklig art af terrorism, som vår mycket ärade samtida här upptäckt. Om man kräfver, att de herrar och män, som motarbetat ett vigtigt regeringsförslag, hvars fail de mycket väl visste skulle medföra ministörens afgång, på samma gång de mer eller mindre svälvande ordat för planer, om hvilka de lika väl vetat, att de icke ha den aflägnaste skymt af utsigt att nu eller framdelss viana någon framgång, om man kräfver, att dessa ryprasentanter skola bidraga till att reda den derigenora uppkomna kaotiska situationen och försöka att bilda en ministör, så är detta någontiog grufligt terroristiskt, och den press, som vill nödga folkropresentanter att intaga statsrådstaburetter, skall kanske snart jemföras med de franska tidningar under den stora revolutionen, hvilka utpekade såsom kandidater för guillotinen de män, som i n tionalförsamliogen vågade höja siu stämma för sans och moderation. 4 : lj j Den tyska pressen och det tyska författningspartiet i Österrike ha förgäfves uttömt