ASBUUUG a Rote på Vu all YLIGTHRAIG UORAN, FAVA: genom den i väsentlig mån utsträckta värnepligten g01m genom de stora kontanta uppoffringar, som måste göras för försvarsväsendet, och hvilka enligt beräkningar, som jag när som helst kav framlägga, snart lära komma att uppgå till 8 å I millioner årligen utöfver de närvarande. Huruledes nationen, under den nu rådande ojemna beskatt ningen, i längden skall kunna bära dessa dubbla bördor utan det lifligaste missnöje, synes oförklarligt. Och för mig åtminstone är tydligt, att en genomgripande skattereform blifver vilkoret för försvarsväsendets ordnande på ett sätt, som betryggar vår sjolfständighet. Detta gifver mig anledning kasta en blick på vårt närvarande beskattningsväsen. — Det lär numera ej kunna fördöljas, att detsamma är fotadt på de obilligaste och orättvisaste grunder. Det företer i sjelfva verket det sorgliga skådespelet, att de bemedlade folkklasserna, rikedomsminoriteten, såsom en förf. kallar dem, begagna sig af sin öfvermakt vid riksdagarne för att på de obamedlade kasta större delen af utgifterna för statens behof. Jag behöfver i detta hänseende blott erinra om de personliga skatterna, om bränvinsskatten, om tullarne på kaffe, socker, tobak och bomuilsvaror, hvilka hufvudsakligen trycka på de fattigare folkklasserna och hvilka uppgå till öfver bälften af statens ordinarie inkomster. Föga bättre är det bestäldt roed kommunalbeskattningen; visserligen tillämpas derstädes taxering efter årliga inkomsten, men äfven der finnas personliga skatter, hvartill kommer, att en bemedlad minoritet genom sin otvifselaktiga röstöfvervigt kan beskatta den fattiga majoriteten för ändamål, Bom åtminstone icke omedelbart rör dess bästa. Man hade beräknat, att den obemedlade majoriteten i förbållande tiil sin skatteförmåga i allmänhet skattar 2 till 3 gånger så mycket som den bemedlade minoriteten, Men utöfver den allmänna orättvisa i beskattningsväsendet tillkommer dep, att jordbruket -landets rodernäring, som väl allrominst borde behandlag orättvitt — samt isynnerbet skatteoch krono, på det orimligaste sätt är särskildt heskat tadt, såväl för statens som kommunens räkning. Med tillförlitliga siffror kan styrkas, att jordbrukaren, utöfver all annan skatt, i medeital måste erlägga icke mindre än 20 till 30 procert af sin årliga inkomst. Enligt grundskattskomitens betänkande skattar jordbruksnäringen 4 rdr 83 öre på hvarje 1000 af kapitalvärdet, men andra näringar blott 1 rdr 28 öre. Och dertill kommer den ytterligare oiemnhet med hvitken jordbrukets skatter äro fördelade. Nu är frågen att, med bibehållande af detta orättvisa beskattnivgsväsen, pålägga nya både personliga och kontanta skatter, som måste blifva särdeleg betungande för de fattiga folkklesserna, hvilka mest bidraga till förbrukningen af nödvändigheta artiklar, och hvilka lefva för dagen af sida hånders arbete samt derför icke utan största afsaknad under längre perioder kunna upphöra dermed. Nu ar frågan att på de sjelfegande jordbrukarne, af hvilka äfven en stor del är obemedlad, utöfver den permsnenta utskrifning efter gårdetal, som kallas indelningsverk, äfven lägga den mest tyngande ut: skrifniog efter mantal. Dessa svara då: nej, vi åtaga 088 ej denna nya skatt, utan att förut hafva blifvit förloasade från dena förra utskrifoingen ; och vi stödja oss dervid med full rätt på våra knektekontrakt, som befria ogs från ny utskrifning under hvad form som helst; men vi begära ej denna lättpad förr än om 15 år samt äro då villiga att i lika mån med rikets öfriga inbyggare bidraga till försvarets gemensamma kostnader. Hvad svara bärpå de bemedlade klasserna och deras målsmän, eom borde af sitt mindre goda samvete manas till moderation? Jo, de svara med de bittraste förebråelser för egennytta och sjelfviek egoism Detta år sannerligen upprörande och erinrar lifligt om vargen i fabeln, som förebrådde laminet, att det grumlade vattnet i floden, fastän det stod Jängre ned. Nej, mine herrar, hvad vi behöfva är en grundlig och genomgripande skattereform. Och dess börjen mäste ske snart, så att åtminstone Cen pärvarande generationens barn och barnbarn åeraf kunna få gagn. För min do! betraktar jag indelningsverkets upp: häfvande blott såzom ena nödvändig förberedelse. till den allmänna skattereformen. Hvad jordbru-. karne fordra är på samma gång Ofverenss mande med deu enklaeto rättvisa och med en förutseende statsklokhet. Emellertid bar ingen ifrågasatt indelningsverkets upphäfvande annat än succesive,; och för egen del vågar jag ävnu gäng erinra om nödvändigheten äfven af värn tens utsträckande auccessive, såvida den ej ge en alltför tvär tilämpsing skall förorsaka eu al! för svårt tryck, som kan föranleda till en reaktion mot densamma. Detta om de patiovalekonomiska skäl, som ste föranleda indelningsverkets fall. Hvad bet: far de militäriska skälen derför, gå hafva tillfyllestgörande blifvit framhållna vid den föregående riksdagen af de 8. k. 5 reservanterna och nu genom iöreliggande utskottsbetänkande Efvensom af tvesne föregående talare, att jag ej vill upptaga kammarens tid med att härom orda. De ligga helt enkelt deri, att den indelte soldaten ej kran underkastas de väsentligt ökade öfningar, som hans utbildande till befäl för den värrpligtiga massan ovilkorligen kräfeer, utav att indelningsverket af sig sjelft liksom sönderspränges såsom stammens anskaffvingsoch underhålisgrund. . Denna åsigt har på de mista tiderna vunnit er be-ltydlig utbredning äfven bland dem, som föröfrigt önska indelningsverkets bibehållande såsom skat:ebörda. Och de väsentligt ökade öfningar, 50 krigsministern i sitt senaste memorial sott sig nödsakad att föreslå, hafva i hög grad bidragit stt påskyada denna utbredning. Öfverhufvud skulle man kunna karakterisc å menirgar, som för närvarande äro rådande svarefrågan, sålunda, att den ena, sora repre teras af regeripgena anhängare, vili bibehålla indelniogsverket både såsom militiriek insttution och skatteform, den andra, gor reprose d de 5 reservanterna med deras fraktion, vill in nivgsverkets utdömeande såsom militäriek institution, men bibehållande såsom skatteform, samt I; den tredje, som representeras af Andra kammarens rmejoritet, vill dess utdömande både såsom : militärisk jastitution och skatteform. : För ogeu del har jag genom bvad Bom i för1 svarafrågan sorust förefallit icke fuvnit något skäll, att frångå hufvudgrunderna uf mitt vid föregående riksdag inlezsnade förslag till armens organisation efter indelningsverkets upphäfvande inom 15 nemligen att densamma skall bestå af delvis v vade specialvapen samt infanteriet af en beräs1 kader och beväring. Gerna medgifver jag likväl befälskaderns betyd-: iiga förökande, om statskassan dertill finner utvägar genom ett förbättradt skattesystem. Jag ber dock härvid få erinra, att betydliga besparingar kunna göras genom utbildande i stor skala af befäl bland de värppligtige, gåsom för närvarande förhållandet är i Danmark, hvi!ket äfven torde vara den ends utvägen att skaffa tillräckligt beföl åt laudstormen. : Öfver hufvud synes man hos oss ej kunna göra! sig ett klart begrepp om de, i förhållande till landets befolkning och ekonomiska tillgångar oerhörda massor af krigsfolk, hvilkas uppstäliande ifrågasättes. De 100.000 man, som skola utgå i! första Jinien, utgöra icke mindre än 2!, procent af invånarnes antal; och dertill kommer äfven hälti ten af denna siffea såsom ersättningstrupper samt inemot Jika mycket med dessa bäda kategorier si gom Jandstorm — tillsammans öfver 7 procent at: befolkning:n. Af tyska armån, för närvarante den: jemförelsevis starkaste i Europa, utgå blott 600,000 ; man eller något öfver 1 , procent af befolkningen i första linien, och 500,000 utgöra ersåttningstrup per jemte ortförsvar; tillsammans uppsätter Tyskland således knappast 3 procent af befolkningen. Ännu mindre uppsatte Frankrike före k;iget, per. j ligen knappast 400,000 man i första livien samt) blott 200,000 såsom reserv, tillsammans således blott något öfver 1, procent af befolkningen Då! marekelk Niel, kripsminister före Le Boeuf, för, nägra år sedan ifrågasatte upp andet. af 400,000 : ÅA I ! : L