Aftonbladet – 20 oktober 1871, sida 2

hvi!ket är mycket troligt, inföll Jaesu och beredde gig att stiga af hästen. Såvida ja; iår rösta, så gillar jag Mattes förslag, ty on jag inte bedrar mig, sö veböfrva också hä starpe en liten hvila. Låt vara att de ärc kossckhästar, men derföre kunna de inte hålls ut i evighet heller.n Rätt taladt, sada Jöjtnanten och boppade utan kros ner på marken, jag rider inte ur fläcken i qväll så mycket är säkert. Inte jag helier,, eade Axeloch följde löjtvantens exempel. : Det återstod nu icke ennat val för Henrik än att antingen ensam fortsätta färden eller stanna qvar, och han valde det sonare säsom varande det klokaste. Uten att göra för stort bulier ledde de hästarne iniskogen och fastbuado dem allesammans omkring ett träd så att de kommo ati stå med hafvudena mot stammen, Sedan detta försigtighetsmätt var taget, blef nu frågan den, hvar de sjelfva skulle kuona påträffa en säker plats till en bivaak. Alltför nära vågon sf vägarne var icke rådligt att förlägga den, och längre ini skogen kunda de icke gå utan att förirra sig och kanske blifva skingrade. De beslöto således stt hålla sig så nära hästarne som möjligt, förlitande sig på lycksa och sin egen tzpperhet, som nog skulle rädda dem, om det gällde. Inom kort voro grenar och qvistar samlade i en enda stor hög, och närmaste buskarne nedhuggna. En liten treflig bivuakylats uppstod och man väntade blott på att högen skulle antändas. De tre officerarue hade tagit plate bredvid varandra på sina utbredda kappor; Matte och Jussu voro ännu fullt sysselsatta med att anskaffa mera brävelo, hvilket icke var svårt en skog, der tussatals grenar lägo kringströdda på marken.