Aftonbladet – 19 oktober 1871, sida 2

2 Hjeltarne från Savolaks. Berättelse af J..0. Åberg.) Andra ledet återstår nu. Det bestod endast af tvenne ryttare, simple jägare och de tre unga männens tjenare. Båda voro savolaksare af.äkta skrot och korn och hade handterat skjutvapen ända sedan de kunde lyfta ett sådant från väggen i fädernas pörten. Deras anletsdrag voro knappt synliga för det yfviga, mörkbruna skägget, som prydde båda dessa krigsmän. Den, som red till höger och således bakefter Ståhlkrona, hade en jättelik gestalt, och han tycktes utan svårighet kunna lyfta sin karl på rak arm. Femtio år hade han lefvat med iverlden och det behöfdes icke så särdeles skarpa ögon för att i de bruna lockarne upptäcka i grått stötande hårstrån. Matthias, eller, som han vanligen kallades, Matte, med hvilken förkortning vi här vilja benämna honom, hade icke varit tvungen att medfölja Axel Ståhlkrona i fält. Han Hade gerna fått stanna qvar hemma, men kärleken till ynglingen, hos hvilken han på lediga stunder, när de till fots ströfvade längs Saimens stränder, eller i den lilla jullen rodde omkring från den ena holmen till den andra, inplantat de lärdomarne, att kärleken till Gad och fosterlandet, såväl som oförskräckthet ifarorna, böra till en mans skönaste prydnader, och såsom han alltid plägade sluta: äro vackrare och af större värde än en grann rock, en nymodig hatt, — kärleken hade, såsom nämndes, drifvit den fem ut i verlden för att vara ungdomen till ett stöd om det behöfdes, Att a A BB mr 242