Aftonbladet – 17 oktober 1871, sida 3

xCL GOCK lär varlt cet högsta rIinganlta!, som vic målskjutningar inom hela svenska armån upp nåddes. (v.) — Dödsfall. I gårdagsbladet meddelade vi underrättelsen om ett plötsligt dödsfall och i dag hafvs vi ävna ett stt förtäja. BSistlidne natt afled neicligen härstädes friherre Knut Bonde, utsn nämnvärd föregående sjukdom, till följd af fettbildriag kring hjertat. Friherre Bonde var under den närmaste tiden så rask, att ban i går afton gjorde en promenad utåt staden på en timme och befann sig ef:er hemkomsten synbart väl eller åtminstone så, att ingen sjuklighet hos honom kunds märkas. Klockan tre qvart till 1, då han legat ett par timmar och äfven insomvat, vaknade han vid ett tilltagande illamående och påkallade betjeningen. Hans läkare, professor Melmston, tillkallades och infann sig ow vågra ögonblick; men det onda hade tagit öfverhand och klockan 2,40 miouter förmiddagen. släcktes hans lifslåga. Knut Philip Bonde var född på Ericsberg i Södermanland den 9 Mars 1815 och son af öfverstekammarjunkaren frih. Carl Bonde. Han blef 1837 underlöjtnant vid Smålands hussarregemente, men tog afsked ur krigt tjensten redan år 1841 och utoämndes af konung Oscar, hos hvilken han stod i stor personlig ynnest, till öfverintendent vid konungens hof. 1852 utnämndes han I förste direktör vid K. M:tzs ho kape!l uch spektakler, hvilken befattning har ivnehade under fyra år. 1855 skickades ben af korang Oscar i en förtrolig mission tiil kejssr Napoleon, för att inleda de underhandlingar, som föregiogo afslatandet af den bekarta Novembertraktaten. Under Carl XV:s regering har han icke varit använd i offentliga befattningar eller synnerhgen uppburen å högre ort, hvarföre hen intagit ett slags personligt oppositionell ställning, ehuru han saknade tillräcklig aktivitet och bestämdhet i karskteren för att i det offöntliga kunna spela rollen al en oppositionsman; hvartill kom, att han efter grefve C. H. Anckarsvärds död blef ionehafvare af Follnäs stora fideixommiss och mycket sysselsatt med en vidlyftig ekonomi. Då han vid senaste val uppställde sig såsom kandidat till Andra kammaren för Södertörn, begärde han afsked från öfverstekammarjunkarevärdigheten. Sedan år 1865 har han fangerat såsom ordförande i svenska slöjdföreningen. Han blef först gift år 1846 med lady Augusta Margaret Fitz-Clarence, dotter af sarlen af Munster, George Fitz-Clarence, äldste naturlige son af engelske konungen Wilhelm IV, och eft r hennes frånfälle 1849 med miss Helena Robinson från England. Han pfterlemnar en dotter fråu första giftet samt en son och en dotter från det andra. Knut Bonde hade utprägladt aristokratiska tänkesätt, men var icke belåten med de utmärkelser, till hvilka hans börd och relaiioner kunde bana honom vägen, utan ville gerna framstå på hvarjehanda sätt. Af ett ifligt och sangviniskt temperament, kunde han mycket lätt taga eld och företalla som vore han med själ och hjerta intresserad för n sak, hvilken då för ögonblicket var det vigtigaste i verlden; men ban saknade all bärdighet och det på grundlig insigt och nognade åsigter stödda allvarligare intresset, hvarföre det mycket lätt kunde hända, utt det, som ena dagen skenbart försatte hoiom i glöd och inspiration, nästa dag var nonom fullkomligt likgiltigt, om icke rentaf örgätet. I sin ungdom utgaf han några skrifer om fribandeln och ville under konuon; Oscars tid gälla som en af förkämparne på riddarhuset för ett friare bandelssystem. Men len personliga misstämning mot det nya hofvet, som efter konung Oscars död fick makt ned honom, gjorde honom äfven på detta område till oppositionsman, så att han vid nånga tillfällen uppenbarade mycken hätskhet not systemet Gripenstedt sawt den finanjella och ekonomiska utveckling, som med lenna term beteckovades. Han lät också vid le senaste valen till Andra kammarch uppställa sig som landtmannapartiets kandidat mot P. A. Siljeström och höll: då ett valal, fullt med protektionistiskt reaktionära irader. Ur Knut Bondes personliga missvöje uppspirade också i sjelfva verket 1860 len SKOrskA frågan såsom svensk riksdagsråga; ty det var han, som efter ingifvelser ch med hjelp af Johan Johansson förmädde in mot grafvens brädd lutande gamle fränle, Carl Henrik Anckarsvärd, att frambära len bekanta motionen, som hufvudsakligen rar Kout Bondes verk. Vi besitta åtskilliga kriftliga vitnesbörd härom, hörande till det nre af den tidens historis. Under de tvenne iksdagar Kout Bonde varit ledamot af AnIra kammaren har han der nästan allsicke åtit höra af sig. Vid sista lagtima riksdasen tillkännsgaf han, att han ämnade rösta mot regeringens förslag till arn borganisaion, utan att dock anföra några motiver för stt sådant votum. I besittning af åtskilliga glänsande personiga gåfvor, stor ledighet och fyndighet som talare samt en viss tilltalande bonhommie och öppenhet, hada han lätt att för tillfället så an på den, som han ville vinna för ett ller annat ändamål; men det var honom icke så lätt att bevara hvad han på det sättet yuonit. Bland kongl. teaterns personal äfvensom i Svenska slöjdföreningen tro vi dock att många skola bevara hans namn i erkänsamt minns,