——————— RETRANS RAR sidosätter eller rent af uppoffrar de största litiska förmåner. Dylika företeelser ha åtinstone hittills icke varit något tecken för et sunda gtundläggandet och utvecklandet ett nytt rike, snarare innebära historiens urdomar en vink om motsatsen. De teologiska tvisterna underhållas synart med afsigt; de skola afleda tankarne fån de politiska frågorna och från folkets rioch rättigheter. Endast på detta sätt an man förklara sig, att de flesta kämarne icke på allvar vilja höra talas om anändandet at det medel, genom hvilket enamt ett sundt och normalt . tillstånd kan terställas: statens skiljande från kyrkan. I tället ropar man öfverallt på polismakt. rammaloch nykatolikerna såväl som pro estanterna äro ense i detta rop, naturligtig i den meningen att polisen blott skall anända sin makt till förmån för det partiet, om håller på att upphäfva ropet. De båda i Tyskland privilegierade kyrcorna, den katolska och den protestantiska, efiona sig icke längre i harmoni med bildlingen på dess nuvarande ståndpunkt, med le andliga framstegen, med kulturutvecklinsen hos det tyska folket såväl som hos hvarje annat medeleuropeiskt folk. Man skulle kunna änka: om en yttre rörelse på det religiösa området komme att ega rum, skulle den fullständigt bryta med kyrkoväsendet, man skulle kunna tro, att agitatorerna skulle ärligt och öppet bekänna sig ha vuxit öfver kyrkotron. e för handen varande motsatserna äro inga andra än autoritet och förnuft — ett tredje gifves icke här. Den protestantiska kyrkan hvilar lika väl som den katolska på autoritetens grundval, hvarvid det blir fuollkomligt likgiltigt att hon söker denna autoritet i bibeln, i stället för i traditionerna, hos koncilierna och påfven.;. Under sakernas närvarande ställning tager det sig högst egendomligt ut, då de tre partierna, hvilka framträdt efter hvarandra på katolikdagen. i Mainz, gammalkatolikdagen i Miiochen och pretestantdagen i Darmstadt, lägga i dagen gamma bäfvan för hvarje förklaring, hvilken någorlunda motsvarar vetenskapens framsteg och mensklighetens intellektuella eröfringar. Då de nya reformatorerna vilja grunda en teologisk byggnad, som icke en gång kommer upp mot den redan tör fyra handra år sedan otillfredsställande latheranismen, och då protestantdagen icke vet något bättre försvar för sin lära än polismakten, så är man berättigad till den slutsatsen, att hela den kyrkliga agitationen visserligen kan vara en god afledare hvad frihetsfrågorna beträffar, men att: den icke är i stånd att tillfredsställa verkligen upplysta menniskor. Emellertid erfar man från gudaktighetens och de ädla sedernas rike, från den protestantiska inteliigensstaten, der Stiels skolstadgar blomstra och den Knaakska verldsordningen råder, bland annat om en process: för hädelse mot Gud?, hvilken är anhängiggjord vid en domstol i Fulda. Likaså erfaresfrån samma ädla rike, att hertigen af Ratibor uppbjuder alla sina krafter för att säsom furstlig person erhålla ett privilegieradt forum i den bekanta processen rörande skadeersättniog för de rumänska jernvägsaktierna. — Har olyckligt, att de eländiga fransmännen för mer än åttio år sedan föregått med det förderfliga exemplet att afskaffa såväl processer för ?hädelse mot Gud? som privilegiedomstolar, ja till och med sjelfva junkerdömet. Hade icke detta då skett hos dem, skulle icke någon menniska i det lärda Tyskland kommit på den tanken att uppträda mot dylika rättegångar för hädelse mot Gud? eller ståndsprivilegier och junkerdömet. Allt ondt kommer från frarsmännen. Nu är det dock sörjdt för att vi få lugn för dessa reformlystna nyhetsmakare. De skola hvarken i intellektuelt eller moraliskt hänseende mera blifva oss till förfång på kultarotvecklingens område. Hvilka faror för alla junkrar och religiositetens vårdare äro icke derigenom för åtminstone ett halft ärhondrade förekomna! Egendomligt gestaltar det sig också med de fem milliarderna, gom vi. få. Man kunde icke annat antaga, än att från och mec fransmännens första inbetalning skulle et verkligt penningöfverflöd uppkomma hos oss Af hänsyn, som verkligen icke kunna kalla: hänsyn för folket, skrinläggas emellertid pen. ningarne, då de inträffa, och komma hvar. ken landet eller handelsverlden till godo. På detta sätt blir sjelfva den ofantliga krigskontributionen en olycka, som kommer att förorsaka en allmän penningkris, hvilken säkerligen icke skall aflöpa utan att ha vållat Långa olyckor.