Aftonbladet – 14 oktober 1871, sida 4

På IVAR HEGGSTRÖMS förlag har i Bokhandeln utkommit: Svenska Slägtboken, utgifven af GABRIEL ANREP. Första Bandet. Andra häftet. Subskriptionspris för hela bandet 6 Rår Rmt. Häftet innehåller slägterna: Bergstrand. — Cavalli. — Cavallin. — Cavallius (fertsättning). — Fegrwus, — Förberg. — Gezelins. — Gistren. — Hasselrot. — Hasselroth. — Helsingius. — Hesselroth. — Hylten-Cavallius, — Törnquist (rån Törnevalla). — Wieslander (början). — Östrand. Då första häftet utkom yttrade sig Göteborgs Handelscch Sjöfarts-Tidning (JM 122 af den 30 Maj d. å.) om detta arbete i en utförligare artikel, hvarur följande utdrag må anföras: Hvem var din farfars fader? Hvar lefde han? Hvilken verksamhet utöfrade han? Många, kanske de flesta af oss, kunna icke besvara den frågan. Araben känner dock ej blott sitt eget, utan ock sina hästars stamträd. Högskotten räknar sig till godo sin klang bistoria. I Nya Englands stater finnes en mängd familjer, som kunna uppräkna sina förfäder led från led ända till ättefadren, som med Majblomman, landade vid Amerikas kust. De äro republikaner och demokrater ända intill märgen, desse yankees, men de anse, att kärleken till den egna slägtens historiska minnen förliker sig mycket väl med kärleken till frihet och sjelfetändighet, att intresset för det förflutna icke utesluter sträfvandet för en utveckling i framtiden. Det sinne för hemmets fröjder och hemmets helgd, zom utmärker de germaniska folken, parar Hig så naturligt med en önskanatt bevara minnet af dem, som först odlade den torfva, på hvilken man bor, och först värmde sig vid den härd, kring hvilken man gom barn har lekt. Stamträdet och härden bör vara i hvarandras granskap. Den känslan lefde redan bos de gamle romarne, som kring hemmets heliga altar uppstälde bilderna af sina förfåde Vi önska, icke minst i den svenska historiens intresse, hr Anrep lycka och krafter till att fort sätta sitt vidtutseende, mödosamma och i sitt slag storartade företag, hvars början nu föreligger allmänheten. Det folk, som cj bevarar sin forntids minnen från glömskan, kan dermed sägas hafva afsagt sig anspråken på och hoppet om en framtid. Men ett folk består af slägter och familjer. Hvad som gäller om det större sambället kan i någon mån gälla äfven om dessa mindre, som utgöra det störres grenar, qvistar och blad. Man sträfvar i dessa dagar att skildra folkens inre historia, som de föregående krönikeartade häfderna lemnat åsido, i det de sysselsatt sig endast med 8. k. statsaktioner. Men för att djupare intränga i en nations inre lif, för att kunna följa safternes cirkulation i dess organism, för ait erhålla en, att vi så må uttrycka oss, fysiologisk historia, fordras just dessa stamtaflor, dessa elägttraditioner, dessa biografier, dessa de busliga bärdarnes häfder. Egde vi en enda svensk bondeslägts s:amtaffa för tre århundraden med åtföljande biografiska notiser, skulle vi i henne finna en trogen och gripande miniatyrbild af Jandets och folkens öden under samma tid. En sådan tafla skulle visa oss än bördiga fält kring en lycklig hydda, än ett ödehemman kring en ödslig härd, alltefter som fred och lsg eller krig och laglöshet herrskat. Den skulle visa oss hvad denna obemärkta slägt offrat i arbete och blod för att åt Sverige vinna dess fredliga förkofran och krigi ska lagrar. (6948) Pr me i