LITTERATUR-TIDNING. Innebåll: Cronholm, Sveriges historia under Gustaf II Adolfs regering, femte delens första afdelning — Anrep, Svenska Slägtboken, andra häftet. — 8purgeon, Petter Jönssons moralkakor. — Svenska bokhandelsvyheter. — Danska bokbandelsnyheter. — Litteraturoch konstnotiser. Sveriges historia under Gustaf II Adolfs regering af Abraham Cronholm. Femte delens första afdelning. (Stockholm, 1871, B. Cronkolms förleg.) Detta omfångsrika, om historieskrifvarens konst såväl som om en outtröttlig forskning vitnande arbete, hvara? första och andra delarne utkommo redan 1857 och som sedan med några års mellanrum amåningom fortskridit till den i dessa dagar utgifna femte delens första afdelniog, närmar sig pu sin afslutning, ty enligt hvad författaren tillkännagifver är senare afdelningen lagd under pressen, och sjette delen, som afslutar skildringen af fälttågen 1631 och 1632, redan utarbetad samt kan i Jani 1872 vara färdigtryckt. Det nu utkomna bandet innehåller till en början lefnadsteckningar och karakteristiker af de förnämsta handlande personligheterna i Gustaf Adolfs närmaste omgilning. Att läsaren här får förnya bekanptskapen med mycket som redan är kändt, ligger i sakens natur, ty, som författaren yttrade iett sitt förord är 1861: Pelarna, som stödja Sagar tempel, restes icke med gårdagen; men der möta oss delar af detta byggnadsverk, som äro ofullständigt kända, og inskrifter, zom icke äro lästa. Etter de biografiska teckningarne följer en framställning af tyska krigets orsaker, hvarmed författeren, som i de föregående banden egnat sig åt Sveriges inre historia, beträder en ny bana, i det han söker giva läsaren en klar bild af den uppgift, Gustaf Adolf hade att lösa, och den motständskraft han hade att bekämpa. Förspelet till det storartade drama, i hvilket Gastaf Adolf blef hutvudpersonen, framställes genom en öfversigt af de motsatta politiska riktningarne i tidehyarfyet och af den diplomati söm spann sina trådar för att skänka näring ät krigslägan, underhandlingar, i hvilka Sveriges korung icke obetydligt ingrep, tilldess hans bemödanden att vinna främmande understöd, för att knona förena sina stridskrafter mad de tyske protestanternas, öfvergiogo till bandliog, till aktivt uppträdande utan rågon enda bundsförvandt, och sllt mer och mer se vi Gustaf Adolf framträda som den store politikern, den store härföraren. Om under detta — så anmärker författaren — Gustaf Adolfs minne också icke omgifves at den idealitetens glans, hvarmed hans samtid smyckade det protestantiska Tysklands beskyddsre, och om den opartiska kritiken iske förklarar henom pbatingadt för en troshjelte, otan medgifyer, att politiken hade en betydligare andel än religionen uti det heroiska drama, som spelades vid stränderna af Elster och Saale, vid Rehn och Donau, så må man derjemte icke förgäta, att en religiös princip inverkade på politiken, och hade söndrat Europas nationer från hvarandra uti två stora, fiendtliga läger. Gustaf Adolf fordrade ersättning för sina uppoffringar. Han var sitt fölkdettå skyldig, I följd at de bidrag, som