Aftonbladet – 12 oktober 1871, sida 2

m ——Ä—AL bär på fingret, och som jag skall bära så länge jag lefver, ätven om den vore af ringa värde och icke, såsom förhållandet är, egde ett värde sf tiotusen francs. Den skall beständigt tjena till erinran om den natt, då jeg räddade den skönaste dam i Paris från förtviflan. Af de trenne personer, :om hade hufvudrolierna i detta lilla sorgspel, hafva allareden två gått bort, fortfor Vidocq efter ena psus. Sedan grefvionan var död reste grefven några år i Nordoch Sydsmerika samt nedsatte sig slutligen i Dalmatien, der han köpte sig betydliga egendomar. Dessa lägo i närheten at Zsra och han lemnade dem blott en eller två gånger om året för att bagifva gig till Triest. Mera för företröelse, än för att öka sina inkomster — ty han hade inga arfvingar — lade han sig i stora affärer med ett assuranssällskap, som några at de anpseddaste handelshus i Triest hade stiftat. Han reste gerna dit på den årstid, då Iteliens berömdeste sångare iofunno sig der för stt uppföra säsongens nya operor, ty han hade alltid varit en beundrare och kännare af god musik, Detta var hans enda nöja. Melankolisk och inbunden, som han var, blef rusiken det enda som kjöd honom t-öst i den smärta, hvilken beständigt frätte bonom invärtes. Dessa enskildheter har jag från utrikesministeriets arkiv, som står till gena hemliga polisens förfogande, vär den önskar erhålla upplysningar om fransmän, som uppehålla sig i utlandet. (Siutet följer.)