Aftonbladet – 11 oktober 1871, sida 2

Första gången, hvårtör?, Derför, att edert folk då inte synnerligen skulle förundra sig, när de erfara herr von K:s död. De skulle då inte säga till hvarandra som så: förunderligt, den unga herrn, som så mången afton kom till oss, är däd så plötsligt! — Det var alltså första natten, han var hös eder? Den första afton! ; Afton, om ni så vill. En låcg afton! Det var mycket kallt,, fortfor grefvinnan, utan att akta på den förnärmande förutsättning, som låg i min anmärkning, det var mycket kallt, då jag kom från italienska operan till mitt hotell, Bollechassegatan, hvarför jag gaf befallning att lögga dugtigt i kaminerna.. Under det mitt folk utför denna befallning och berr von K. satt på divanen och genombläddrade några tidningar, fr jag in i mitt rum, för att kläda om mig; varpå jag vände åter till salen och ringde för att låta servera tået. Fem minuter derefter var bordet dukadt, herr von K. och jag satt och talte framför kaminen, hvarest tjonstefolket med deras vanliga öfverdrifvenhet hade upptändt ett bål, som godt kunde räcka till att sticka hela hotellet i brand. För kylans skull kunde jag inte hafva fönstren öppna. Hettan i rummet, teet, underhållningen; kärlek, allt hade bragt herr von K. i ett upphetsädt tillstånd. Han var såsom han varit febersjuk eller berusad. Han talade mycket och fort, — alitför, fort — hen Jog, slutligen steg blodet honom så åt hofvudet, att han bad mig om tillåtelse att få aftaga sig rocken eller också att aflögsna sig, ty han var nära att qväfvar. Jag tillät honom att aftaga rocken. Efter att ånyo hafva satt sig på divanen midt framför mig, begynte han med en, om möjfiigt, större nrntni än förut förtälja