gård blifvit helt obetydligt skadad — endast några Ikwilerstenar hade blifvit nedrifna — men hr Jörgensens inspektor fordrade å sin patrons vägnar ersättning, och det desto hellre, som det enligt iospektorens försäkran äfven här hade varit kungen, som i egen hög person nedrifvit stenarne. Besigtningsmännen värderade den skada, som härigenom tillfogats hr J., till några öre! Bättre dock något än intet! Berättelsen har blifvit oss meddelad af värderingsmännen. — En ryktbar mans ungdom. En Parisertidning omtalar en anekdot, som, om denä r sann, utgör ett motstycke till den bekanta historien om Jacques Lafittes knappnål. År 1827 passerade hr Coste, hufvudredaktör för Le Temps., och Louis Bellet, publicist, hvarje natt vid pass kl. 2, då de gingo hem efter att ha slutat arbetet på tidningen, förbi ett hus, i hvars högsta våning ljus alltid sken. Deras nyfikenhet spändes af detta envisa ljussken, som de hvarje natt sågo och de gissade hit och dit rörande anledningen dertill. En vatt kunde de ej beherrska sig längre; hr Coste ringde på husets port och fråga e portvakten hvem det var som bodde i rummet fem trappor upp. hvarifrån ljusskenet kom. Portvakten svarade, att det var en ung man från södra Frankrike, en fattig karl, en riktig) arbetsmyra, som slagit sig på tidningsskrifvareyrket. Då hr Coste fick höra att det var fråga om en kollega, klättrade han uppför de fem trapporna och inträdde i den unge mannens vindskammare såsom sänd af Försynen, och efter tio minuters samtal anställde han i sin tidning den unge journalist-debuttanten. Den unge mannen hette Adolphe Thiers