jag åter, vändande raig till grefvinnan, önskar ni då, att liket alldeles skall försvinna från verlden, som om det aldrig varit till? På hvad sätt?. frågade grefvinnan, i det hon löste händerna från hvarandra och visade mig sitt ännu af ångest och förtviflan om-töoknade ansigte. Jäg frågar, om ni vill att saken gär för sig på det sätt, att denne så plösligt hänsofne, unge man lika plösligt försvinner från verlden. Man kan leta efter hocom, men skall ändock aldrig finna honom ? Alltså ingen begrafning? i Begrafning, begrafniog! — När ni inte vill afstå från begrafning, så duger inte min plan. Vill ni ge den på båten? s Nej!x Efter detta bestämda och korta svar, tog; jag min hatt och gick mot dörren. När gret-vinnan såg detta, utstötte hon, full af förtviflan, ett smärtans skri, som föranledde mig att se mig om, kvarvid en blick från yprefekten träffade mig och bjöd mig stanna, ag lydde naturligtvis och vände om. Något annat, sade grefvinnan, till mig. Utfion ett annat sätt, jag böngaller hos er derom. Mitt Hf och min ära stå i detta ögonblick på spel,, (Forts.