Aftonbladet – 9 oktober 1871, sida 3

— Iutornationales första möte i Kjöbenhavn. På inbjodniog af Internationaies organ Socislisten hölls i dusdags afton i danssalongea Phönix, ett möte, som var besökt af omkring 1000 manuiskor, eiler så många som salen knuode rymma. 1500 biljetter voro emellertid sålda; men då man hade iofvat, ått öfferskottet skulle tillfalla Strikeföreningen, ansågo de 500, so:e icke kunde komma in, att de ändå icke förspillt sina penniogar. F.d. journalisten Poret Geleff valdes till ordförande och lemnades först ordet åt bokhzndlare Brix, Socialistens utgifvare, som presenterade. sig sjel! för de närvarande såsom sekreterare för den danska afdelvingen af Ioternationale, samt förklarade, att styrelsen för nämnde afdelning hade sammankallat detta möte för att gifva arbetarne tillfälle att utsla sig om arbetsinställelsen hos hrr Barmeister Wain. Denna arbetsinställelse, som i början endast haft ringa betydelse, hade så småningom avtegit kilt större dimsnaioner, och de arbetare, som nediagt arbetet oller rättare blifvit afskedado af fabriksdisponenterna, uppställde nu följande tre fordringar: att tre af de fyra qvertermästare, som givit första anledoingen till katastrofen, skulla afskedas; att arbetslönen skullo förböjas med.en skilling pr timme och slutligen, att de arbetare, som nedlagt arbetet, skulle ånyo erhålla anställning. — Derefter talade mekanikos Rasmussen om förhållandena i nämnde fabrik, innan Wain blef associb, och slutade med att uttala som sin öfvertyxelse, att denne ensam var skuld till det olyckliga förbållsndet, — Talaren var för öfrigt icke kommunist, men tordrade biott, att kapitalisterna skulle aflöna sina, arbetare så, att dessa kunde lefva som menniskor och icke som djur. Detta tal mottogs med bifall. Maskinist Lundbäck förklarade, att denna sak var en lifsfråga för arbetarne, hvarföre den borde understödj2s af alla danska arbetare utso afseende pä yrke. Efter hocom hade civilingeniör Rasmussen ordet och sökte förklara begroppet kapital och arbete, utan att dock lyckas häri, Hospitalspredikanten Mogens Sommer uppträdde härefter och talade om, hura många förföljelser han varit atsatt för derför, att ban alltid stått på de arbetande klassernas sida. Han uppmanade Burmeisters arbetare att fortsätta striken och lofvade dem på förhand Guds välsignelse: