Aftonbladet – 7 oktober 1871, sida 3

— Södra teatern har upptagit samt i förgår och i går gifvit Don Bruschino, en liten buffaopera af Rossini, som då han, änou ej tjugu är gsmmal, komponerade detta sitt enligt tidsföljden tredje eller fjerde arbete för scenen, helt nyss hade lemnat pater Matteis musikskola och, obekymrad om de gamle mästarnes och kännvarnes anmärkniagar, begynte pröfva på hvad den melodiska ingifvelsen förmår. Styckets musik, som på grund af dessa förhållanden eger ett visat konsthistoriskt intresse, anslår äfven detta förutan genom sitt nästan barnsligt lekfalla lynne, qvicka och egendomligt bildade melodier samt en originalitet med afseenda på så väl karakteristik som sångbarhet, hvilken i smått notlofvar det, som sedan i stort hölls genom Barberaren, Libretton företer några lustiga och pikanta scener, men är i det he!s temligen gammalmodig och matt, Opsrans titelroll atföres af hr Holmqvist med frisk och liflig komik och de båda älskande, Flavio och Corilla, hafva i br Warberg och frö de Wahl erhållit lyckliga representanter. Såsom eltterpjes gifvoes Den svaga sidan, väl ej så förträffligt, som då denna täcka vådevill vid sin första uppsättning blef en bland publikens ganstlipgar, men onekligen med mycken liflighet ech verve såväl hos styckets känslosamma som hos dess företrädssvis ko. miska personnager. Tamerlan framställes nu at hr Warberg, Califoorchon af hr Holmfist, Mimi af frökeo Lilja och Zizins af fru odell.