Aftonbladet – 7 oktober 1871, sida 2

prefekten alt en dem för hvaå pris som hels måste förtro khocom en hemiighet, hvarp denna dame lif och heder bero. Här är två tusen france, fortfor den obekanta, i det hor ramtog ur en liten brefväska två banknater som hon sto; pade i dörrvaktens ficka, Dette äro da två första qvartalerna af er pension som jag bestäcada för eder Derpå utbrö hon: Säg pi herr prefekten, att Ludvig Filip, kungen af Frankriko, skall i morgor tacka honom i Tuilsrisrsa för den tjerst, jag väntar af bonom i denna natt. Vid dessa högtrafvande ord, uttalade med ösporhet och sjelttillit, vid sådana ord, som; Kungen ef Fr e, Lodvig Filip — Tuilerieraa, — sade Oaron till sig sjolf: Mec hvem är det då egentligen jag har att göra. Hvem är denna dam, som har så många diamanter, så mycken inflyte!se och så mycket renvingar? Det kunde nu icka vera tal om att träda tillbaka. Hvad behöfde också nu den gode dörrvakten frukta. Hass och havs farniljs framtid var ju försäkrad för följderna af det oväder, som han vågade trotsa. På denna rund inträdda han med temligen iasta steg änyo i prefektens sofrumw. Decne hade efter det obehagliga oroandet, som nyss vederfarits bonom, just ivsomnat igen, då ett nytt störande egde rum. Denna gåvg reste sig den just icke särdeles tålive embetsmannen upp som ett retadt lejoc, afkxastade täcket och sprang upp från sängen, liksom viljande störta sig öfver dörrvakten, till hvilken ban ropade med åskans styrka i rösten: Hvad är det ou gen på färde? Hvad förer er till mig? Tag Pr i akt, så framt inte elden är lös i polisprefekturen.n C:ron sökte dörren, i det han svsrade: Elden är inte lös i polisprefekturen, men da nen är ännu beständigt der; hön svär på,