Aftonbladet – 6 oktober 1871, sida 3

svarsväsendets ombildning, fann den det allmänn tänkegeättet förberedt och enigt i tvenne vigtig punkter: dels deri att försvarskrafterna snart be höfde stärkas, delg ock i den punkten att de schwei ziska fantomerna ej voro beaktnivgsvärda. Hva var då naturligare än att regeringen byggde sit nya förslag på den grund som förefanns i förv befintliga förhållanden och i dess egna föregåend organisationsplaner? Införandet af det preussis! armåsystemet visade sig vara förenadt med sådan uppoffringar, att vårt folk icke skulle vilja, äfve om det förmådde, åtaga sig desamma. Till och med den godtköpsupplaga, i hvilken den preussi ska organisationen genomförts i Danmarks krigs författning, befanns vid anställd beräkning blitv betydligt kostsammare än en härordning efte; krigsministerns förslag, medan genom dess anta gande de fördelar som indelningsverket medför ekonomiskt och socialt hänseende skulle gå för lorade. Genom att så handla, ställde sig dess utom regeringen på konstitutionel grund, ty for dran att Sveriges armå alltid skail vara samman satt af stam och beväring är en röd tråd, gon genomgått alla riksdagens framställningar i ämnet Tidpunkten för reformens genomförande just nu var ur flera synpunkter lämplig. Utom den ma ning de senaste verldshändelserna gifvit att välse om sitt hus, hade en följd af goda skördar spridt ekonomisk välmåga i landet. Den nedstämning som förut herrskat i sinnena, hade efterträdts af förtroende till egen kraft, och framtidsperspekti veta gynnsamma beskaffenhet lät den uppoffring från folkets sida, som förändringen onekligen tog i anspråk, framstå såsom jemförelsevis lätt. Att ekonomiska betänkligheter ej kunde utgöra hin der för bifallet till förslaget, det ådagalade Andra kammaren sjelf, då dess majoritet i sitt motförslag proponerade roteringens fortvaro i resp. 15 eller 23 år, under det densamma efter denna tid skulle upphäfvas. Ty tydligt är att om den öfverklagade bördan kunde bäras under den närmaste tilen, borde den ännu lättare kunna fördragas framdeles, enär landets utveckling i välstånd måste i en framtid göra alla befintliga skatteafgifter lindrigare att bära än nu För att emellertid afväpna hvarje förevändning, som ur sådan synpunkt kunde framställas, ställde gig regeringen i sitt senaste modifierade förslag, med uppoffring af den atränga rättvisan, på en långt utsträckt billighetskänslas ståndpunkt. Den vid den urtima rikedagen framlagda regeringspropositionen föreslår lindringar till ett belopp af 20 mill. rdr. Öfriga samhällsklasser, som härpå blefvo lidande, hafva ej bestridt denna gåfva. De som opponerat sig emot denna åtgärd äro de som skulle kommit i åtnjutande af gåfvobeloppet. Dessa hafva nemligen ansett den ekonomiska vinsten vara för liten. Huruvida ett reformförslag skall vinna framgång eller cj, plär mycket bero på beskaffenheten af de min, hvilza få till (uppgift att genomföra detsamma. Vi ha svårt att föreställa oas nägra värfvet mera vuxne än de statsråd, gom nu frånträdt sina pletser vid statens roder. Förutom aktning för personliga egenskaper och för akicklighet i uppfyllandet af åtagne kall, kunde de afgångna ministrarne äfven göra anspråk på fortvaron bf den välvilja, som svenska folket så rikligt låtit komma den de Geerska ministören till del. De voro nemligen dennas legitime arftagare äfven till sinnelag och tänkesätt. Att just dessa suto vid konungens rådsbord var vidare en gärd af rättvisa mot det tredje ståndet, mot den upplysta medelklass, som burit vårt lands senaste utveckling och som man har att tacka för de friska, fria sträfvanden, hvilka nu på alla områden inom vårt samhällslif göra sig gällande. De hade utgått ur dess led, voro naturliga målsmän för denna klass, och när de nu stötas bort af andra, som önska skörda segerns frukter, ligger den misstanke nära till hands att det ej är framåtskridande, utan reaktion, som väntar vårt fosterland. Särskilt anse vi landtförsvarsportföljens innebafvare inom denna minister hafva utgjort en situationens man. Vår tid, som sjelf sträfvar efter upplysning, fordrar kunskaper hos den statsman, åt hvilken den skall skänka sitt förtroende. Sjelf demokratisk, fordrar den en liknande sinnesriktning äfven hos mannen i tronens grannskap; sjelf arbetssam, önskar den arbete och sträfvan också hos den högt uppsatte tjenstemannen. Alla dessa egenakaper funnos i hög grad förenade hos gereral Abelin, — — — Hvad som skall framgå ur den villervalla, i hvilken Andra kammarens hundrasex män störtat vårt and, är svårt att säga. För den kunnige mannen, som inger uppgiftens storhet, innebär det injet lockande att öfvertaga ett värf, vid hvars utförande så mycken redlig vilja och ädel sträfvan strandat. Och för okunnigbeten, råheten eller det politiska äfventyraresinnet, de må nu vara höljda hofdrägt eller vadmalsjacka, finnes Jyckligtvis innu icke plats vid en svensk regents rådabord. Man värderar det goda ofta först då, när man örlorat deteamma. Så kommer säkerligen ock mer än en gång vårt folk att sakna de mån, som! vittills ledt vårt lands utveckling på det sanna ramätskridandets väg, när nu, såsom af de hvarndra korgaade ryktena synes framgå, antingen tt junkerligt-konzserverande kabinett eller en oberäknelig Jandtmannaministör skola föra våra ruor med den äran.