Aftonbladet – 6 oktober 1871, sida 2

ett slags galler för ögonen liksom för af skydda dem mot lsampskenetsalltför starka brytning, än höll han sig för munnen, son man gör när man rätt uppmärksamt vill hörs på en sak, och då var nedro delen af ansigtet gömdt. Deona observation gjorde jag under hela aftorens lopp; vid första ögonblicket frapperade mig den främmande herrn som Balzac svart föreställde för mig såsonr hr Vidocq, den beryktade polismannen, Har hvilaw. u sedan länge på sina lagrar och Su verkligen Sr versovlighet att lära känna. ty han hade med göts. skarpbliek. och ofta Hed tidderlig uthållighet 105: många af den hemliga polisens vigtigaste och mest mn lade uppgifter. Balzzc kände sig stämd för och dragen till slikt folk. Han tyckte pemligen om att uppspåra bjertats mest dolda Lidelser och deras finaste rötter; han, som hufvudsakligen sysselsatte sig med menniskonaturens skuggsidor, kände en viss benägenhet för dessa spårhundar, som en medfödd skarpsinnighet med säker hand leder liksom med en Ariadnetråd inom förbrytelsernas hemligaste och mest vilseledande labyrinter. Förhandlingarve angående manuskriptet, som redaktören till La Presse hade att athemta, upptog en del af aftonens. samtal, , För den stora massan af abonnenter var den rikedom af psykologiska detaljer, hvarmed Balzac brukade slösa, den fina målning, hvarmed det menskliga hjertat på det nogaste sönderdelades, en konstprodukt, som icke nog uppskattades, och redaktören vågade frambära moderata Fran i. tidningsförläggarens intresse. Detta förde tillett slags litterär debatt om hvad som kunde sägas till fördel för en roman, hvilken borde anses för riktigt god; vid detta tillfälle lade Balzac på visst sätt i dagen, att han kände sin diktareära kränkt