Aftonbladet – 6 oktober 1871, sida 2

Kamrarne voro i dag kallade till sammanträden kl. 10 f. m., dels för att mottaga en kongl. skrifvelse, som meddelade, att K. M:t funnit sig böra vägra sanktion på det af senasteriksdag fattade beslut om sådan ändring i giftermålsbalkens 2 kap. 5 och 6 S, hvarigenom dessa skulle upphäfvas i de delar, som utgjorde hinder för efterlefvande make att utan K. M:ts tillstånd ingå äktenskap med någon af den aflidne makens syskon eller person i dermed likställigt slägtled, — dels för att mottaga den på öfligt sätt genom två öfverstekammarjunkare framförda bjudningen att i morgon, efter hållen gudstjenst i Storkyrkan, infiona sig å rikssalen, der Konuogen då kommer att afsluta riksdagen. I Första kammaren förekom ingenting annat än dessa formaliteter. I Andra kammaren deremot motiverade ett par ledamöter, nemligen hrr Lithner och Sääf, sina mot kammarens beslut rörande det kongl. förslaget om indelningsverket i måndags natt afgifna reservationer. Hr Lithner sade sig icke ha velat vid den sena timme, då beslutet fattades, besvära med en motivering ef sin reservation, så mycket mer som kammaren, såsom tal. uttryckte sig, då var ända till hetsighat trött... Han ville dock nu förklara, att, enligt hans åsigt, kammaren genom det sätt, på hvilket den beagnat sin oansvariga makt, då den genom bifall till den första punkten i det särskilda utskottets betänkande och de för densamma anförda motiven riktade ett klander mot den regering, åt hvilken kammaren för fyra månader sedan voterade hos oss förut okändt stora anslag, synnerligast på fjerde och sjette hufvuadtitlarne, och kvilka anslag ej skulle ha beviljats åt någon annan regering än den som man kände och för hvilken man hyste förtroende, hade gjort sig saker till en politisk inadvertens, i hvilken tal. ej ville anses vara delaktig. mv Sääf förklarade å sin sida, att ban, till förekomnisnde af missförstånd, ville gifva tillkänna, att han 1CXe hade reserverat sig deremot att de föreslagna undringarne för rostoch rotehållare icke blefvo bifallna, uvan att han hade önskat framgång åt det kongl. förslaget om dessa lindringar endast för att derigenom undanrödja ett hinder mot värneligtslagens antagande. Särskildt reserverade ar sig mot det klander som riktats mot krigsministern, hvilken bort åtojuta ett alldeles motsatt omdöme, om utskottet hade varit behörigt att uttala ett sådant.